Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

söndag 17 mars 2024

Skärvor

Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: "Sannerligen , den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.  Markus 12: 42-44

Följande betättelse tar Ingvild Riishöi upp i en intressant intervju i Dagen; En skogsbrand bröt ut och rädfningstjänst med bilar och helikoptrar jobbar för att släcka branden. Skogens fåglar samlas EM bit bort. Men en duva flyger oförtrutet till en sjö och tillbaka med vatten i näbben som den släppte på den stora branden. De övriga fåglarna undrar varför, det gör ju ingen skillnad. Duvan svarar: Jag vill vara med på den sidan som släckte branden. 

Jag tänker att det är jag som. är duvan.  Typ inget förändras av mina texter, mina små penningbidrag, mitt arbete eller mina böner. Men tillsammans med de andra som också vill det jag vill i den stora kyrkan händer något som är oerhört mycket större än jag och mitt lilla bidrag.

I den inledande texten stod det i 1917 års översättning att änkan gav två skär ar. Jag gillar ordet skärvar eftersom det passar in i berättelsen om oss som lerkärl. Rätt ofta känner jag mig som en krossad lerkruka. Jag sitter med skärvirna av mig runt omkring mig och försöker pussla ihop delarna. 

Det funkar förstås inte. Någon annan måste hjälpa till. Jag har ofta upplevt att just Jesus som sa att änkans lilla bidrag, skärvarna, blir värdefulla i Jesu ögon. Jesus är ju  enligt kristen tro Gud. Jesus ör alltså oändligt rik. Allt ör ytterst sett hans. All koppar i universum tillhör honom  allt guld och dilver likaså.  Inte ens Jeff Bezos är rik i den jämförelsen.  

Ändå ser Jesus kopparslantar av lägsta valör och krukskärvor av ett misslyckat försök att pussla ihop sitt krossade jag som värdefullt.  Duvan små näbbfullar vatten. Gjorde ingen skillnad för skogsbranden. Men hon var med på den sida som släckte branden till slut. 

Det är därför jag kämpar vidare med skärvorna och skärvarna. Exempelvis kämpar jag på.med denna blogg fast det tekniska gör mig stort men just nu. Jag skriver detta på mobilen eftersom det inte går på min dator som varit med om en hackerattack på jobbet. Inte många läser. Kommentarsfunktionen krånglar.  Ibland blir det för jobbigt för själen och ofta finns inte tiden. Men jag blev uppmuntrad av Ingvild Riishöis duva. 

En skärva jag försöker pussla på plats är ridningen som blivit trasig efter att jag hittade min älskade Chateaux död.  Ingen kan påstå att min flock av två hästar  en katt och 2,5 hundar gör någon skillnad för en bättre värld. Men min flock kämpar i alla fall på den sida somsläcker skogsbranden.Min bön när jag rider är alltid: "Herre vandra mitt ibland oss, förlåt min synd och skuld och gör oss till din egendom." Här syns Lily och Gyllir 16 mars.






onsdag 28 februari 2024

28 februari sprucket lerkärl


 Men denna skatt har jag i lerkärl för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från mig. 2 Kor. 4:7

Mina bloggkalendrar har blivit verkligt bortglömda denna mycket hårda vinter som burit så mycket sorg med sig på alla håll och kanter-även här. Jag såg så fram emot en tidig fasta men inte förrän idag kom orken till fastekalendern tillbaka.

Det som kommit allra tyngst och närmast av dessa sorger är att jag efter en vädermässigt fasansfull vecka* hittade min äldsta häst död i hagen. Chateaux, älskade Chatuxen-fuxen, min vän och guide i livet. Hon som lett mig till så många vänner och till och med ledsagat mig hit. Hon som var som en del av mig. Hon som fick hela vår familjs liv att ändras i en underbar riktning. Hon som hälsade mig med ett mjukt hurmlande från dag ett hos oss. Min lilla blå häst. Guldponnyn, låg död i hagen. Hon blev 32 år. Hon fick ligga under sitt täcke omgiven av gravljus tills hon kunde hämtas på måndagen. Chocken har inte gått över ännu. Sorgen får jag leva med tills vi möts igen, som det är med alla stora förluster.

Bibelordet ovan fick en ny belysning i dagens andakt på radion denna morgon. Paulus var ju jude och judiska berättelser avslöjar hur idévärlden Paulus och de första kristna levde i. Inte minst Jesus använde ju sig av denna tradition med liknelser och berättelser som öppnar ordet för oss. När man sedan hör en judisk variant av liknelsen eller metaforen får man ett nytt ljus över ordet. Detta hände mig i morse.

 Då berättade Nike Snijders om en kvinna som bara hade ett sprucket lerkärl att hämta vatten med från brunnen. Varje gång hon kom hem var krukan halvfull. Så fortsatte det dag efter dag och hon bekymrade sig över sitt hårda slit som alltid resulterade i bara en halvfull kruka vilket tvingade ut henne nästa dag igen. Men så en dag märkte hon att hon inte vandrade på torr sand längre, utan på en grästäckt stig. Runtomkring hennes stig var landskapet torrt men just där hon vandrat varje dag med sin läckande kruka spirade grönt gräs. En annan utveckling av Paulus tanke om det spruckna lerkärlet har jag fått från ytterligare en jude, Leonard Cohen; "there is a crack in everything, that is where the light comes in."

Japaner lagar med guld, Själva sprickan är det fina, påminde Nike Snijder om. Så tänker jag att Jesus helar oss. Sackeus blev inte bara sedd och slutade fuska med tullen. Han gav tillbaka och dubbelt upp, vad han fuskat till sig tidigare och fick en vän i Jesus. Den lame som firades ner från taket till Jesus blev inte bara frisk i benen utan fick också sin synd förlåten. Maria Magdalena, Tornet, blev inte bara fri från sju demoner utan hon blev också den apostel som fick bära budet om Jesu uppståndelse till världen. Jesus målar ,ed varsam pensel guld på våra sprickor men låter oss också vattna jorden där vi går fram genom torra marker och skatten lyser ut ur sprickorna i mörkret. Dessutom sprider Guds lysande sol ljuset i oss genom sprickorna.

Den stora sprickan som Chateaux' plötsliga död skapade i mig hoppas jag får fungera på detta sätt. Men mest är det nog dags för vårsolen att lysa in genom sprickan. Just nu känns det omöjligt att något gott kan läcka ut från mitt frostskadade inre.



*måndag 40 cm blötsnö och nollgradigt. I fyra timmar fick jag dra runt med snöslunga för att kunna ta mig ut från gården dagen därpå. Det gick knappt att köra hem från jobbet på oplogade vägar. Torsdag morgon var det några minusgrader och sol utlovades. Chateux blev av med täcket. Under dagen sjönk plötsligt temperaturen till minus 20. När jag hittade henne var hon redan kall. 


torsdag 14 december 2023

Mig äger ingen-utom Jesus

 

Bilder ur ACT SvKs kampanj mot tvångsäktenskap för  unga flickor
Bryt en tradition!

Lucia,  Lucia, älskade flicka som vägrade påtvingat äktenskap, bad sin mor till helande vid St. Agatas grav och delade ut det som skulle blivit din hemgift och brudkista till de fattiga i Syracusa, både i fängelset och i fattigkvarteren.

 Jag skriver detta öppna brev till dig denna mörka adventstid 2023. Nyss såg jag en kvinna som dött i ett bombanfall i Gaza och på hennes kropp skrevs det "martyr". Så klart var hon inte det, hon dog inte på grund av att hon vittnade om sin tro. Hon dog därför att hennes regering består av galna terrorister som räknar människoliv för intet. Deras  sk. "egen" befolkning är kanonmat och sköldar som kallas martyrer, i deras propaganda.  Och deras grannar i Israel är i deras ögon inte ens människor, de är Jahoud och de ska utrotas för att domedagen ska påskyndas genom det kaos deras terror skapar. Hamas övergripande mål är en värld helt utan judar och helt under deras fascistiska kontroll.

Du, Lucia, är däremot martyr på riktigt. Du valde själv, helt aktivt att inte avsäga dig din tro. I stället bejakade du din längtan efter ett liv i celibat. Kanske längtade du efter att grunda ett kloster?  Kanske skulle du ha grundat ett kloster i Gaza om du fått leva? Nu pulvriseras gamla kyrkor och kloster där av bomber avsedda för terrorister som gömmer sig bland civila. Civila som absolut inte har valt att lida och alltså inte alls är martyrer. De är sorgliga dödsoffer för en nihilistisk dödssekt som hatar kvinnor, barn, bögar  och alla "otrogna". 

Ja, dig också Lucia, du representerar nästan allt som Hamas hatar: frihet att välja själv fast du är kvinna, olydnad mot föräldrar, opassande beteende genom att ensam vandra runt med mat till både män och kvinnor och framför allt var du otrogen,  kristen och enbart Jesu egendom, absolut ingen mans, inte kejsarens. Du gladde dig åt att enbart vara Kristi brud och du erkände honom som din Herre Gud. Du hade blivit martyr även idag om du hade bott i Gaza, det hade Hamas "modiga gossar" sett till. Med eller utan hjälp av israeliska bomber.



tisdag 12 december 2023

11 december Damasus I död 384 - Gläd dig du Kristi brud och möt din Herre Gud!

Christos Pantocrator, Hagia Sofia

 Vi har mycket att tacka Damasus I för. Hans pontifikat var det som tydliggjorde kyrkans lära gentemot Arius lära som i mångt och mycket är lik islams lära om vem Jesu är. Arius var också en soldaternas favorit han tog inte pacifismen som en viktig kristen doktrin. Men kyrkan som blev kvitt arianismen hade ett jobb med att göra teologi av krigen som följde med att Romarriket plötsligt omfamnade kristendomen som sin egen mest favoriserade religion efter sekler av förföljelser. Det var också  Damasus I som vigde Ambrosius till Biskop i Milano där han ersatte den arianske påvepretendenten Ursinus och Ambrosius ledde i sin tur kyrkofadern Augustinus till tro. 

Augustinus var den som först utvecklade tanken om det rättfärdiga kriget och krigets lagar. Hans idé var att ett rättfärdigt krig aldrig fick vara ett anfallskrig. En kristen hade en plikt att försvara andra som angreps men aldrig anfalla någon annan först. Man fick inte heller utsätta någon för överdriven grymhet eller plundring. Den strikta pacifismen hade dock redan i praktiken vittrat sönder. Damasus själv hade vunnit påvestolen av Ursinus i regelrätta gatustrider i Rom. Ursinus och arianerna gav sig inte utan strid när Damasus skulle inta påvestolen så striderna* var, enligt Augustinus teologiska reflektioner, rättfärdiga försvarsåtgärder av Damasus.

Damasus I bild från 300-talet

Förutom att han alltså hade ett finger med i spelet om Augustinus själ, var det också Damasus I som bestämde att Petrus är alla påvars fader och den som legitimerar påvens inflytande över västkyrkan. Men , som skrivet var, Arianerna blev av Damasus rejält tilltufsade med hela deras bagage. Allra störst inflytande på framtiden hade dock Damasus genom att initiera en översättning av Bibeln till latin , den version som kallas Vulgata=den folkliga som översattes av kyrkofadern Hieronymos. Genom denna översättnng kunde mängder av icke-grekiskkunniga läsa Bibeln och jag, som obotlig läsare, anser ju att detta var ett stort steg mot dagens underbara läge att Bibeln finns översatt till alla möjliga språk, ofta som den bok som översätts först av alla på ett nyframtaget skriftspråk.

Tack Gud för denna stora gåva till mänskligheten! 




* En roman jag verkligen älskade som ung var Den siste athenaren av Viktor Rydberg där han framställde dessa strider som onödiga och löjeväckande gräl om petitesser. Men hade jag fullt ut fattat vad de stred om, hade jag nog inte varit lika med på Rydbergs tes. Arianernas idé om Jesus som skapad och typ en Muhammed, nej det tror jag inte på. Den läran är jag lycklig över att kyrkan skippade. Sedan kan det ju ha varit så att sanningen om Jesus som Gud ändå hade överlevt. Sanningen har ju en förmåga att ändå överleva, men jag tror det ändå var det bästa som hände när Arianismen fick sin egen religion: Islam. Den jättestriden inom kyrkan, som kan strida om små  detaljer i det oändliga, hade verkligen inte varit till gagn för någon. Nu finns två tydliga alternativ att ta ställning till och det värsta tvånget, som Rydberg vände sig emot med kraft, står ju numera arianismen för. Jag tror det var arianernas stora inflytande bland soldater som gjorde arianismen till islam som inte alls drog sig för att använda våld i spridandet av sin lära.  Jag kan inte hitta att Arius drev denna tes. Arius själv hade väldigt lite inflytande över den rörelse som sedan hans död burit hans namn. Lite som Toivo Korpela inte hade med korpelarörelsen att göra.


söndag 10 december 2023

Andra söndagen i Advent: Himmelriket är nära


 I never saw a moor

I never saw the sea

Yet now I know how the heather looks

and what a wave must be


I never spoke with God,

nor visited in  Heaven

yet certain am I of the spot

as if the chart were given

Emily Dickinson föddes 10 december 1830 i Amhurst , Massachusetts och dog där 56 år senare. Precis som dikten säger var hon ingen globetrotter utan efter studier förblev hon hemmadotter och skötte sitt sociala liv mestadels via brev. Hon var helt enkelt vad vi idag kallar en hemmasittare så hon hade sannolikt haft mycket glädje av dagens sociala medier. Ändå vittar hennes korrespondens och poesi om ett stort intellekt fyllt av intryck och erfarenheter som beskriver verkligheten just som den är. 

Hon har bland annat beskrivit just det där speciella ljuset på vintereftermiddagen, som här just nu är vid tvåtiden, så jag känner igen det exakt. Detta utan att jag någonsin varit i Amhurst , Massachusetts. "There's a certain slant of light/ Winter afternoons" På många sätt är hennes liv likt mänsklighetens i förhållande till Guds rike. Vi är hemma här på vår lilla blå planet och kan inte annat än leva här och bara föreställa oss världar större än den här. Plötsligt når oss ett ljus som avslöjar en del av hemligheten med Guds rike: att Himmelriket är nära.

Himmelriket har ju kommit till oss. Nära som mammabröstet för ett ammande spädbarn. Vi är dessa spädbarn som får allt vi behöver av den ammande Guden-El Shaddai. Men  spädbarnet är också Gud och Himmelriket är där han är i mamma Marias livmoder, vid hennes bröst och där vi är församlade i Jesu namn. Kartan till Himmelriket har vi redan.

Christos Jinieti/ Gläd dig du Kristi brud

 


torsdag 7 december 2023

St Nikolaus dag

St.Nikolaus med scener ur hans liv.

 Så mycket händer den 6 december. Bland annat vaknar yrvakna för att hitta godis i skohyllan som de städade kvällen innan. Normalt sett har St, Nikolaus fyllt deras skor med både godis och små presenter. Om skorna är i oordning hittar de kanske ett ris eller lite kol i skorna. St. Nikolaus är inte helt kravlös i sin generositet.

 I Finland firas självständighetsdagen den 6 december 1917 varje 6 december. Den firas med allvar. Och det passar ju sig i ett land som strax efter självständigheten störtades i inbördeskrig mellan de Röda (sovjetkommunisterna plus några ryska trupper som inte lät sig avväpnas) och de Vita, regeringstrupperna. De allra flesta ryska förband lade ner sina vapen helt frivilligt men eftersom klassklyftorna var stora även i Finland, om än inte lika bråddjupa som i Ryssland, tex fanns inte livegenskapens destruktiva inflytande i Finland, anslöt vissa ryssar till finska revolutionärer som ville bli en sovjetstat och utplåna klasskillnaderna med våld. 

Om något korrumperar själen på människor är det slaveri. Svidrigajlov i Dostojevskijs Brott och straff är ett gott exempel på hur rutten en slavägare blir.  Att tro sig vara bättre, att inbilla sig att ha mer rätt än alla andra till liv, frihet och ekonomiskt överflöd och att tro sig ha rätten att använda andra människor efter eget behag är förödande. Svidrigajlov har förstås utnyttjat livegna flickor och även mördat en liten flicka, samt sin rika fru. I just hans fall kommer till slut skulden ikapp men utan att han hinner göra bot, självmordet (eller hjältemodet?) blir hans utväg.

Nikolaus gick en helt annan väg i sin tid. När han blev föräldralös och fick ett stort arv av sin rika familj tog han tillfället i akt att utjämna skillnader och friköpa slavar med sina tillgångar. Hela hans liv blev en botgöring för de orättvisor som gräver klassklyftor genom samhällen och själar. Därför är han än idag universellt älskad och har blivit modellen för jultomten till och med i länder som inte firar kristen jul. Utan att dö martyrdöden, han bara fängslades under Diocletianus förföljelse, är han ändå helgonförklarad. Och den som gick segrande ur Diocletianus förföljelse var Nikolaus och alla kristna, även de som blev martyrer.

Jag kan inte låta bli att tänka kontrafaktiskt här: tänk om överklassen i Finland hade tänkt som Nikolaus, hade man då sluppit inbördeskrigets förödelse? Om man sagt, ja, vi har ju redan kvinnlig rösträtt, varför inte bygga ett helt rättfärdigt samhälle? Varför inte införa progressiv beskattning och välfärd för alla? Barnbidrag och arbetslöshetsförsäkring skulle helt säkert ha gjort slut på svält och orättvisor som utgjorde grogrunden till hatet som ledde de röda till att ta till vapen och terror mot sin egen regering. 

Jag vet så klart inte. Kanske var det bara sovjetisk propaganda som lurade dem. Hamas är ett exempel på en terrorrörelse som absolut inte är fattiga och maktlösa. Tvärtom är de snorrika och har oinskränkt makt på Gazaremsan medan de högsta ledarna vältrar sig i lyx på hotell i Qatar. På många sätt liknar islamistiska terrorister slavägarna i Ryssland och Romarriket som helt tappat respekten för andra människors rättigheter och den lilla välgörenhet de idkar är inte ägnad att utjämna klasskillnader, bara till att stärka deras makt.

Och varför är inte den oerhört marginaliserade och mycket sent befriade från slaveri, folkgruppen romer aktiv i allehanda terrordåd världen runt? Varför är få, om ens någon terrorist, rom från Rumänien?  Nej, det finns sällan enkla och entydiga förklaringar på krig och terror. Men jag kan inte annat än tro att Nikolaus metod är den väg som leder till fred och rättvisa i längden. Jag kan naturligtvis se att Finland idag är en välfärdsstat och det var sannerligen bra att de vita vann inbördeskriget. Det var också bra att Sovjet senare inte lyckades återerövra Finland under Andra Världskriget. Men denna dag kan vi ju ändå inspireras av Nikolaus metod att vinna över en totalt övermäktig förtryckare genom att utjämna förmögenhetsklyftor och friköpa slavar. Den metoden vinner i längden. 

O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd,
betänk: det helga riket
är ej av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn! (Finska psalmbokens version av denna vers av Bereden väg för Herran)



tisdag 5 december 2023

Födda i purpur: Crispina och Basileois II

 

Alexander Nevsky-katedralen , en Bysantinsk kyrka i Sofia, Bulgarien

Men ni, mina kära, skall bygga ert liv på er allra heligaste tro under bön i helig ande. 
Håll er kvar i Guds kärlek och se fram mot att vår herre Jesus Kristus skall förbarma sig och ge er evigt liv. Judasbrevet  1:20-21

Crispina var en välbärgad numidisk (Numidien=Algeriet) kvinna av en välkänd och rik familj, Augustinus talar om att hon var av nobel familj. Överklass var hon alltså född in i.  Men hon var kristen under Diocletianus försök att stabilisera Romarriket genom att ge alla samma värdegrund och i denna värdegrund låg offrandet till de romerska gudarna.  Att vara kristen har inte betytt högstatus speciellt ofta eller länge. Om man skulle ha nytta av att vara kristen i samhället får man åtminstone inte ta sin tro på så stort allvar att man låter det synas i vardagslivet så pass att man utmanar makten i sitt samhälle.

Pakistanska fattiga jordbruksarbetare hamnar därför i samma grupp som Crispina om de tex anklagas för blasfemi av avundsjuka muslimska grannar. De blir alltför ofta martyrer. Just det hände så klart Crispina. Man skamstraffade henne med att raka av henne håret och pressade henne att tillbe kejsaren med hennes gråtande barn som påtryckningsmedel.  Men Crispina vägrade ge sig. "Jag bryr mig bara om att min själ ska slippa plågas i evighet." Hon räknas till de jungfrumartyrer där den i Sverige mest kända snart ska firas: Lucia. Därav förstår vi att en jungfrumartyr mycket väl kunde vara flerbarnsmor, precis som mamma Maria kallas jungfru Maria, fast det som gette henne berömmelse var att hon faktiskt födde barn. 

Hennes absoluta motsats var Basileios II, kejsare av Östrom mellan 976-1025. Han föddes i purpur, Porphyrogenitos, alltså han var född i en framstående familj för att senare bli kejsare. Precis som Crisåina hade han alltså hög status och god ekonomi från första början av sitt liv. Dessutom var kristendomen ingen liten bakgårdsreligion för slavar och kvinnor längre, nej nu var det den religion som var statsbärande i Östrom sedan många sekler. Basileios II var en kristen kejsare, därför hade han allt och kunde använda detta allt till gott eller ont. 

Han valde det sistnämnda och utmärkte sig för att föra ständiga krig vilket ledde till att det Östromerska riket nådde sin största utbredning under hans regeringstid. Han erövrade muslimska grannriken men även det gammelkristna Armenien och det lika kristna Bulgarien fick visserligen behålla sina egna kyrkor, men vid erövringen behandlade Basileois trupper bulgarerna så skoningslöst att han också kallas "Bulgarslaktaren".  Försvarskrig är väl de flesta med om kan vara just försvarligt, men ständiga erövringar och helt utan ursäkten att kristna ett land, där var Basileios fel ute.

Hans rike nådde också sin höjdpunkt med honom och sedan återstod bara nedförsbacken fram till Ottomanska rikets erövring av Konstantinopel 1453. Om något har skadat kristendomen på djupet var det dessa krigare som inte kunde låta bli att använda sin makt till erövringskrig. Till Östroms fall bidrog inte minst det förnedrande "Fjärde korståget"* som inte alls var ett korståg utan en plundringsräd mot just Konstantinopel. Återigen förment kristna som erövrade ett redan försvagat kristet rike, liksom Ryssland som nu låtsas kämpa mot nazismen i Ukraina. 

Historien, och den romerska samtiden,  ifrågasatte Crispina.  Hur en mamma kan lämna sina gråtande barn och låta sig halshuggas för något så privat och egendomligt som att vägra offra till de romerska gudarna trots att hon hade kunnat leva ett bekvämt liv om hon bara dagtingade lite med sitt samvete, var och är svårbegripligt. Mer sällan kritiseras kristna makthavare i historien som, Trrots att de fötts i purpur med silversked i mun,  utan att blinka erövrat grannriken med våld. 

Jag tror inte att det enbart beror på att Crispina var kvinna utan också på att vi vant oss vid våldsamma kristna makthavare genom tiderna. Vi tänker att det behövdes hårda tag mot den våldsamma muslimska expansionen och det ursäktar även erövring av kristna riken. Jag ser dock Basileios II som krigarkungen Karl XI vars son Karl XII krossade både stormakten Sverige, utarmade detta Sverige och låg i ständiga krig under mer än 20 år. Att födas i purpur förpliktar. Men ytterst få har den integritet som Crispina hade att faktiskt avstå från allt vad detta innebar av makt och bekvämlighet för att välja det absolut viktigaste framför allt annat.

   Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.    Med Andens svärd han strider                                  och segrar när han lider .                                             Välsignad vare han , som kom i Herrens namn.

 

 

* en blasfemisk formulering. Påven exkommunicerade de som deltog i detta plundringståg, så att det fortfarande kallas "fjärde korståget" är på alla sätt felaktigt. Hela denna sed med korståg kan visserligen diskuteras men det är stor skillnad på defensivt försvar av heliga platser och livvaktsuppdrag för pilgrimer, samt plundringståg till ett kristet rike, försvagat av islams våldsamma erövringar.