Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

söndag 25 december 2016

När juldagsmorgon glimmar vi vill till stallet gå

I skogen, spåret går upp på stallbacken. En liten byggnad med en dörr på glänt. Psalmförfattaren Lydia står i stalldörren och öppnar för alla som vill in, för det här stallet är som ett senapskorn, väldigt litet på utsidan men stort på insidan. Där ryms alla som vill in, så det är bara att kliva på. Här är redan alla kalenderflickorna; Audrey Hepburn exempelvis, hon ordnar med aktiviteter för alla barnen och de är många, inte bara Sankta Cripina har med sig en ansenlig barnaskara. Pojkarna från Kenya spelar basket med en alldeles ny boll Lilja och Volodja har skänkt den till barnet i krubban men de har inget emot att pojkarna från Kenya spelar basket med den och de är förstås med.

Vid fönstergluggen står Sankta Angelika och leder en ursulinerstråkensemble där Ilona spelar cello, de ackompagnerar Mahalia Jackson som sjunger "O helga natt" med änglar som bakgrundskör . Sonja Marmeladova kysser stilla sin Raskolnikov och ler mot dem. Där kommer Pocahontas med rostad majs och popcorn till barnen och bredvid henne står Máttaráhkka Rebecca med vattenkruset, det är hon som vattnat åsnan, oxen, fåren och de två hästarna från Lappland.Fyra Marior och Tomas Naturvetenskaparen lagar kvällsvard till hela sällskapet med Marta som chefskock och alla låter sig väl smaka efter nattens händelser, speciellt herdarna äter som om de aldrig sett mat förr.

Stallet badar i ett milt rödgult sken. Det är Julia Aurelius som har hängt en adventsstjärna i stallgluggen, den sprider sitt milda ljus över alla de församlade och den lille som sover helt lugnt i krubban. Nära den sitter Esau, Bang, Jesaja, Selma Lagerlöf och Bertha von Suttner och samspråkar lågmält om fredens möjlighet. I samma hörn står Beatrice , Rakel och Lucia. De pratar om hur de ska rädda ytterligare människor som liksom Dante gått vilse i självtillräcklighetens mörka skogar med någon ny kreativ idé, medan Johannes döparen kommer in med ett fång ved till stallets kamin. Intill den ligger fyra katter från den nordliga glesbygden och bredvid vakar en border collie och en sennenhund.

Anna av Ryssland kokar te på en samovar tillsammans med Anna av Danmark, de är bra på te prinsessorna från Norden. Men särskilt majestätiska ter de sig inte när de då och då kastar den förlupna basketbollen till sina barn som är med i stimmet kring basketkorgen, de ser däremot mycket lyckliga ut. Den heliga Barbara är där, hon har tagit med sin pappa som just bytt på det lilla Jesusbarnet och nu lämnar honom till mamma Maria för att ammas. Bredvid hennes sitter Josef i höet. Och i Josefs famn, närmast krubban, sitter en liten irländsk gosse och mumsar på Pocahontas popcorn. Han har kommit hem.
"Här har arken strandat , tungt med sin last av frid."

lördag 24 december 2016

Den hemlöse föds för att bereda rum

Dörren till ett eget rum står öppen, det är därför det inte är elak ironi att säga god jul till en hemlös. Just för den hemlösa, den som längtar efter ett eget rum, är julens budskap ett glatt budskap. I Betlehem har arken strandat skriver Ylva Eggehorn i en dikt. Det fanns inte rum för Jesus att födas i härbärget utan han fick födas som en hemlös i ett stall bland djur och de första som kom på pyyhinpirtti var herdar som bodde med djuren ute på marken. Skapelsen enas kring sin enda rättmätige ledare och det är ett nyfött barn, ett hemlöst barn med blodig navellinda.

Jesus föddes som hemlös, hyllades av hemlösa men han kom för att ge oss alla ett eget rum som han sa sin sista kväll med lärjungarna: "I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?" Här , Crispina, kommer barnen in.
God jul!

Jesajas ord om barnet i krubban

Rysk ikon från tidigt 1700-tal av profeten Jesaja
Máttaráhkka Rebecca fick aldrig höra hur Esaus namne Jesaja profeterade om hennes ätting långt i framtiden som skulle ställa till rätta det som blev fel när hon lade sig i hur Gud skulle uppfylla löftet om Jakob. Men idag kan vi läsa ur Jesaja bok:


En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.
Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.
Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten.
En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.
Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.
Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten.

fredag 23 december 2016

Adams julsång

När jag hörde denna julsång på radion som barn hörde jag att den hette "Adams julsång", någon hallåa läste Adam som förnamnet på svenska och det fastnade i mitt huvud. I mina tidiga tonår ägnade jag julen åt att sitta på mitt rum med en egen riktig gran som jag hade levande ljus i. Mitt rum var kallt och granen frodades precis som mina krukväxter men jag satt med fingervantar och täckbyxor på för att inte frysa när jag tecknade scener ur Jesu liv: när Maria och Josef kom till Betlehem i kallt ösregn, herdarna som blir förskräckta av änglakören och Adam och Eva som sjöng "O helga natt."utanför Paradiset. Ja, för jag trodde att det var en sång som var tänkt att ligga i Adams och Evas munnar efter att Eva fått profetian om Jesus som skulle födas av bara en kvinna, utan en man inblandad. Jag tänkte mig att det kunde passa med en sådan sång just då. Allt krig och förtryck som kommit in i skapelsen genom deras beteende skulle rättas till och besegras av kvinnans barn: "Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet! O helga natt du frälsning åt oss gav!"

Jag hade dock missförstått. Egentligen var det ett franskt efternamn på kompositören som radiohallåan uttalat fel. Det var inte en sång tänkt att sjungas av Adam och Eva utan en sång tänkt att sjungas av kristenheten. På franska kallas den oftast "Minuit Chrétiens"(Midnatt, kristenhet) för det är så den börjar. Den skrevs av en vinhandlare från en liten stad i Frankrike, Placide Cappeau, medan han var på resa i en skramlig och skumpig diligens 1847. Han kallade den för "Cantique de Noël"= Julens lovsång/Lovsång för födelsen. Den var tänkt som en dikt till hans församlings julfirande men han kände själv att detta var något extra så han tog med den till sin vän kompositören Adolphe Charles Adam som gjorde den pampiga romansmelodin till dikten och tre veckor senare gjorde den succé på midnattsmässan i Cappeaus hemförsamling.

Den blev genast populär i franska katolska kyrkor men när Cappeau trädde fram som socialist och det visade sig att Adam var jude tog det antisemitiska och socialistförskräckta franska kyrketablisssemanget sin välsignelse från sången och den kunde ha försvunnit i glömskans dunkla vrår om det inte vore för den nya världen och det nya folk som Pocahontas blivit förmoder till: amerikanerna! En fransyska sjöng den på en mottagning i USA tio år efter uruppförandet och den amerikanska författaren John Sullivan Dwight blev gripen och skrev snabbt en engelska text till den. Speciellt raderna :

Le Rédempteur a brisé toute entrave:
La terre est libre, et le ciel est ouvert.
Il voit un frère où n'était qu'un esclave,
L'amour unit ceux qu'enchaînait le fer.

Sullivan Dwight var abolitionist (mot slaveriet) och dessa rader var ju så perfekta i den kamp som fördes av kristna mot männsikor som ansåg sig vara goda kristna och ändå var för slaveriet. Han översatte dessa rader nästa ordagrannt:
The Redeemer has broken every bond:
The Earth is free, and Heaven is open.
He sees a brother where there was only a slave,
Love unites those that iron had chained.
Även i USA blev sången en succé och tillsammans med Harriet Beecher-Stowes Onkel Toms stuga blev "O Holy Night" de litterära verk som lyckades vända opinionen till att avsky slaveriet i stora delar av USA. Jag tänker på máttaráhkka Rebecca och hennes namne Pocahontas/Mataoka/Rebecca när jag hör sången. Jag tänker på hedningen Cappeau och juden Adam som ättlingar till Esau och Jacob som tilllsammans skrev denna sång om frihet och fred. Lite namnhistoria kan hjälpa oss att förstå hur dessa två, sig själva ovetandes, på många sätt liknar Rebeccas söner: Esau är samma namn som profeten Jesaja (han kallas ibland just Esau) och ingen profet har tydligare talat om fredsfursten och det fredens rike som han skall instifta än Jesaja. Namnet betyder dessutom ungefär "Guds räddningsplan/Guds frälsning". Esau blev förfader till de folk i Mellanöstern som blev de första kristna i världen , de som nu kallas syrianska kristna.

Cappeau hette Placide i förnamn vilket betyder fredlig, som Jesaja predikade om och han var en kristen medan Adam var just jude, en son av Israel/Jakob. Tillsammans skrev de denna julsångernas julsång om fred och frihet översatt till de flesta av jordens språk och sjungen om och om igen på alla kontinenter så här års. Det du, máttaráhkka Rebecca borde göra dig glad. Det onda vände till något gott genom den heliga natt då din ättling Maria födde Jesus, fredsfursten som Jesaja profeterade om. Jesus var kvinnans säd som Eva fick ett löfte om när hon fick lämna Paradiset. Med hela historien bakom "O helga natt" tycker jag nog fortfarande att den kan kallas "Adams julsång" som jag och radiohallåan uppfattade det.

Kan ni inte tåla er till midnatt på julafton då radions P3 och P4 brukar spela O helga natt med Jussi Björling får ni höra "O Holy Night" med dagens kalenderflicka Mahalia Jackson. Ingen sjunger den här sången som hon. Det hörs att det inte handlar om något annat än att berätta det viktigaste världen behöver höra. Hon sa om sin musik: "When you sing gospel, you have a feeling there is a cure for what's wrong". Hon var fattig , trångbodd, tidigt moderlös och fick arbeta hårt sedan barndomen så hon fick inte gå i skola. Men hon sjöng lovsånger till Gud var hon än var. Hon var själv ättling till slavar och förklarade varför hon inte ville sjunga något annat än Gospel och Spirtituals och inte blues eller jazz: "I sing God's music because it makes me feel free." Hennes moster sa till henne "Du kommer att få sjunga inför kungligheter". Det gjorde hon också, både kungar och presidenter fick lyssna till hennes mäktiga stämma, men egentligen hade hon ju alltid sjungit för en enda kung; Jesus.

torsdag 22 december 2016

Josef med rum för barn

Bartolome Esteban Murillo målade 1645-1650 denna underbara familjeinteriör med Josef och Jesus i förgrunden och mamma Maria i bakgrunden, en mycket ovanlig komposition. 

Josef hade sin namnsdag här fram till 1901.Då tänkte man på Josef, patriarken Jakobs son, men jag tänker på Josef som blev Jesu pappa. Vi får väldigt få uppgifter i NT om Jesu föräldrar, varken Josef eller Maria får framträda på det sätt som man tycker att de kanske borde fått. De diskuteras aldrig i breven till församlingarna och vi vet inget om dem mer än att de var en from hantverkarfamilj och att Jesus senare fick syskon. När Jesus dör verkar redan Josef död eller så sjuk så Maria ensam får följa sonen till korset och graven. Kanske hade han skadats eller förolyckats i ett husbygge?

Timmermannen Josef, har vi lärt oss att säga, men han kallas i evangelierna τεκτων en människa som bygger och konstruerar i trä, sten och järn. Judarna höll inte på Aristoteles uppdelning i tekniker och teoretiker så timmermän var också ansedda för sin stora kunnighet i skrifterna. Jesus fick alltså en god utbildning både inom teknik och teologi från sina föräldrar.

Ingenting i texten antyder annat än att Josef och Maria är unga och förstagångsföräldrar, alla som varit det vet vad det innebär av oro och förväntan. Josef har dock en fördel gentemot alla andra blivande pappor han vet att barnet är Guds son och att både barnet och modern kommer att överleva förlossningen. Det vet han genom att han är en sådan man som har närkontakt med Himmelriket så han får änglabesök i drömmen. Han vet alltså att barnet inte är hans men han ger honom all sin fadersomsorg ändå. Men Josef verkar också förstå att han är priviligerad. Han får vara med vid mysteriets ankomst : universums skapare föds som ett spädbarn i ett stall.

Med Jesu födelse var det välplanerat in i minsta detalj, två unga människor med stark tro och djup fromhet väljs ut Att hitta en fosterfar till Jesus borde ha varit ännu svårare än att hitta en lämplig mor (säger jag helt fördomsfullt). Att vara den där mannen som tar hand om en annan mans barn har aldrig varit speciellt meriterande i den tokiga världen där små pojkar ska växa upp till "män". Han avstår t.ex. från sex med Maria tills Jesus fötts: "Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son." och den lilla meningen talar om en ömsint hänsyn som vi inte förknippar med traditionell "manlighet". Dessutom blir hans biologiska barn småsyskon till Marias son. Vi vet ju hur mycket mer respekt syskon visar storebror än sina föräldrar och sedan får han stå ut med att höra "du är inte min riktiga pappa" när storsonen blir 12, den där åldern då vi börjar hitta vår egen identitet genom att temporärt förneka våra föräldrar.

Målningen ovan visar den Josef jag läser om i Bibeln och jag tycker så mycket om den. Murillo har fångat den man som så lyhört blev Marias man och Jesu fosterfar. Han borde vara alla människors förebild. Jag tycker Anders Piltz beskrivit Josef lika väl i ord:

"Han är himlens vän, änglarnas förtrogne, den tystlåtne arbetaren, mannen med ett inre liv. En nobel man, ett sant föredöme, öppen för Guds vilja, villig till uppoffringar, en motbild till patriarkatet, där männen vill härska, genomtrumfa sin vilja mot andras bästa och andras önskningar, förtrycka kvinnor och barn."

onsdag 21 december 2016

Årets längsta natt

Nu är den längsta natten här om en månad blir inte bilder suddiga mitt på dagen.
Mittpunkten på Skábma/Kaamos är just Tomasdagen och därför var den en så viktig märkesdag här i norr. Hos oss stämmer kyrkoåret som allra bäst tycker jag. Oavsett hur man fastställde julfirandet i romarriket var det ett bra beslut där jag tror att Gud var med.

Jesus är ju vår evigt strålande morgonsol och även om man har sommar på södra halvklotet bor inga människor så långt söderut som vi i norr bor norrut. Här bor många kring och norr om polcirkeln medan i stort sett ingen bor stadigvarande söder om södra polcirkeln. Tomasdagen passar också årets kortaste dag enär Tomas var en apostel som är så viktig i den andra änden av Jesu liv, det är ju han som lik en naturvetare vill stödja sin tro med empiri och undersöka Jesu ärr från korsfästelsen för att tro på att han uppstått från de döda.

När Jesus föddes kom det naturvetare till Betlehem för att med empiri stödja de tecken de tyckt sig se när en stjärna tändes och ledde dem till barnet i krubban. Precis som Tomas nöjde de sig inte förrän de undersökt sin hypotes om den nyfödde kungen och sett hur det var med egna ögon. Så många religioner säger: "släpp förnuftet, sluta tänka. Var mindful!". Man ska ju bokstavligen inte tänka på något alls när man mediterar i buddhistiska och hinduiska sammanhang. Ofta möts den som vill kontrollera fakta med förakt och även i kristna sammanhang uppmanas man till blind tro i betydelsen att hålla för sant det svårbegripliga utan att ifrågasätta.

Tomas och naturvetarna från Österns länder visar att i kristna sammanhang är det en helt och hållet felaktig hållning. Kristendomen tål granskning. Tro handlar om att lita på Gud. "I min Faders hus finns många boningar. Tro på Gud och tro på mig." är ju Jesu försäkran om att han är pålitlig och att vi kan lita på att han går före för att bereda rum åt oss i himmelriket. Tomas var med den kvällen Jesus sa så. Tomas tog på sig att kontrollera att Jesus verkligen var den han sa sig vara när han uppstått efter korsdöden. För det fick han öknamnet "Tvivlaren" men det vet ju trogna bloggföljare att Barockbloggen anser att det borde bytas till Tomas Naturvetenskaparen.

Det är så orättvist mot Tomas att kalla honom Tvivlare för att han ville veta och inte lät sig luras och ännu värre är att det flummigaste, minst jordnära av alla sk. apokryfiska evangelier (gnostiska skrifter avfattade på koptiska på 200-300-talet e. Kr.) kallas Tomasevangeliet. Nå världen är inte rättvis. Men den nordiska julen upprättar Tomas och ger honom en hedersplats som inledningen till julefriden. Av alla de tolv lärjungarna är han den som fått sin namnsdag närmast Jesu födelsedag inte långt ifrån naturvetarna från Orienten. Det är rätt åt Tomas!

File:The Incredulity of Saint Thomas by Caravaggio.jpg
Ytterligare en orsak att gilla Tomas är att när han avhandlas får man en ursäkt att visa en målning av Caravaggio. " L'incredulita di San Tomasso" . På engelska har ordet incredulity en klang av att inte vara lättlurad Det tycker jag är ett utmärkt epitet på Tomas. Han älskade Jesus tillräckligt högt för att inte låta lura sig av första bästa messiaspretendent även om det kostade honom anseendet bland de övriga lärjungarna.

Tomas och julfreden

En av de bästa noveller jag vet är Selma Lagerlöfs "Gudsfreden" ur samlingen Osynliga länkar. Där berättar hon om vådan av att bryta den fred som råder över julen med hela skapelsen. Den julefriden ringes in just idag i mina hemtrakter. Traditionen känns ursprunglig. Att varken jaga eller slita under de mörkaste veckorna på året när allt levande måste börja använda förråden från sommarens och höstens ymniga tid är en klok överlevnadsstrategi och ett hållbart förhållningssätt gentemot den natur vi alla lever av. Att låta både slaktdjur och jaktdjur vara i fred inför senvinterns vedermödor när ljuset ändå inte räcker till för annat än en stillsam zombie-tillvaro är helt enkelt levnadsvisdom.

I den kalla Norden var vi mer tydligt beroende av naturen än längre söderut i Europa* och detta tror jag är ett bidrag vi kan ge folken i världen: julfriden som instiftad av Gud och inbegripen hela skapelsen. Om förödande svedjebruk och skogsskövling, avskyvärda krig och djurfabriker tog time-out i några veckor kring årsskiftet skulle stora lyckovinster håvas in. Tänk om man därtill lade ut semestrar och ledigheter så förbränningen av de dyrbara oåterkalleliga fossila bränslena fick gå på sparlåga från Tomas till Trettondagen överallt på jorden , även i USA och Kina där man annars knappast ens har helgledigt för stora delar av befolkningen. Ja, alla förstår hur bra planeten skulle må av det.

Alla människor skulle dessutom få betänketid medan vi håller fred med den skapelse vi hör ihop med och kanske skulle vi leva hållbarare året runt? Kanske skulle krigsherrar och rebeller få svårt att motivera sig till att ta tlll vapen igen? Kanske skulle någon uppfinna något bra som gör oss mindre benägna att sitta i enskilda bilar och förgifta planeten så fort vi ska röra på oss? Vanan att hålla fred är lätt att falla in i när man prövat på den. Om alla förstod att det är en evig och nödvändig ordning att hålla Gudsfreden skulle världen bli en bättre plats för alla. Gudsfruktan, att bära frukt för Gud, är kanske inte så dumt ändå? Selma Lagerlöf världsberömd författare, fredsaktivist och ansvarsfull godsägare, porträtterad av Carl Larsson, blir därför dagens självklara kalenderflicka. Och ta nu julfriden som rings in till anledning att läsa "Gudsfreden" klicka på namnet så kommer du till den.



*Men det är naturligtvis bara en chimär -ALLA är helt beroende av naturen, var vi än bor.