Norrland

Johannes evangelium kap. 4: 54 Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.

Kapitel fyra i Johannes evangelium slutar med dessa ord och "det andra tecknet" är ett helande på distans där en man i kunglig tjänst söker upp Jesus för att be för sin sons liv. Sonen är sjuk och mannen litar på att Jesus kan hela honom utan att ens komma hem till honom och se barnet. Mannen presenteras hos Matteus och Lukas evangelium mer precist som en officer, inte bara "en man i kunglig tjänst". Hos Matteus och Lukas är det också tydligt att han inte är jude utan hedning, dvs icke-jude.

Som jag skrev igår är hela kapitel 4 extraherad i församlingens portalparagraf som av Paulus formuleras som: "alla är vi ett i Kristus". Johannes är tydlig med att allt förakt och all rangordning vänds upp och ner av Jesus. Under Jesu tid var Galilleen judarnas Norrland med allt vad det innebär av förakt och nedlåtande attityder. Barn och hedningar fanns inte heller högt upp på den judiska statusskalan.

Men Johannes påpekar särskilt att det var i det landskapet Jesu utförde sina två första tecken: vatten till vin i Kana och så denna hednings helande. Inte nog med det, han hade lämnat det högstatusstämplade Judéen utan att göra några tecken där. 

Johannes kallar mirakel för tecken. Tecken på hur Guds rike är beskaffat. I Guds rike blir en hednings barn helat i det föraktade landskapet i norr. I Guds rike råder inga mänskliga hierarkier och begränsningar. I Guds rike är alla ett i Kristus.

Sveriges nordligaste medeltidskatedral ur ett barns perspektiv från baksätet i en bil. Fotograf: Aviel

Vatten

Bad i Sveriges bästa dricksvatten, norra glesbygdens egen Jakobs källa.

Johannes evangelium 4:7 En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.”

Mitt på dagen är det varmt i Mellanöstern. Jesus vilar vid en brunn där vattnet ger viss svalka. Det är inte vilken brunn som helst utan Jakobs källa i Samarien. Samarierna höll den för nästan helig men den var också viktig som vattentäkt för människorna i dess omland. Jakob var för samarierna, liksom judarna, stamfadern som hölls högt i ära.

För judar som fick se och höra det som hände här mellan Jesus och den namnlösa kvinnan påminde händelsen inte bara om Jakob utan också om Rebecka, Jakobs mamma. Abraham bad sin tjänare hämta en hustru till Isak som sörjde sin mor Sara. Abraham ville ha en släkting till svärdotter och tjänaren fick företa en lång resa. När tjänaren var framme bad han: 

 ”Herre, min husbonde Abrahams Gud, låt mig i dag få se hur du visar din godhet mot min husbonde Abraham. Här står jag vid brunnen, och flickorna från staden är på väg hit ut för att hämta vatten. Jag kommer att be en av dem: Räck mig din kruka så att jag får dricka! Om hon då svarar: Drick du, och jag skall ge dina kameler vatten också, då är det den flickan som du har bestämt åt din tjänare Isak, och då vet jag att du har visat din godhet mot min husbonde.” Han hade knappt hunnit säga detta förrän Rebecka kom dit ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru. Det var en mycket vacker flicka och hon var orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka, och när hon kom upp igen skyndade tjänaren fram och bad henne: ”Låt mig få en klunk vatten ur din kruka.” – ”Drick, herre”, sade hon och lyfte genast ner krukan på armen och lät honom dricka.

 Den namnlösa kvinnan vid brunnen är den andra person som Jesus talar om viktiga saker med i Johannes evangelium och berättelsen följer på den om Nikodemos. Nikodemos var en högt respekterad jude med "rätt tro", kvinnan vid brunnen var raka motsatsen: hon tillhörde en föraktad folkgrupp som visserligen dyrkade samma Gud men, enligt judarna, gjorde de det på fel sätt och folkgruppen räknades på sedvanligt rasistiskt vis som rituellt "oren".  Hon verkar också vara utstött av sina egna för medan Rebecka gick ut med alla flickorna i staden gick hon ensam när ingen annan var vid brunnen. Hon var dessutom kvinna och här behövs inga förklaringar. Kvinnohatet lever starkt ännu idag.

Jesus upprättar hennes självkänsla, hennes människovärde, genom att ställa samma fråga till henne som Abrahams tjänare  ställer till Rebecka. Han jämställer henne med mamma Rebecka, Jakobs mor, en ikon i stil med mamma Maria i kristendomen. Samarierna kunde denna berättelse minst lika bra som judarna och även om hon i förvåningen inte genast förstod vad frågan betydde, upprättade Jesus hennes självkänsla så mycket att hon vågar diskutera teologi med honom som var jude och man precis som rådsherren Nikodemos gjort.

Jesus börjar med att ta emot vatten innan han erbjuder henne livets vatten.  Jesus tog emot en livsviktig gåva från kvinnan innan han gav henne en livsviktig gåva. Det är större att ta emot av en föraktad människa än att ge till henne. Det visste Jesus, han som satt ihop två väteatomer med en syreatom för att skapa det mesta livsmedel som existerar, ber kvinnan om vatten. Han behöver vatten, han är trött, han ber om hjälp för han har inga redskap att ta upp vatten med. Kvinnan har redskapen och hon kan välja att skyggt springa undan men hon ger honom vatten och stannar kvar för att samtala med honom. En sann dotter till Rebecka, vad än den officiella judendomen säger, vad än folket i bygden anser om henne, vad än män i allmänhet anser om kvinnor i allmänhet.

Med denna enkla handling instiftar Jesus församlingens portalparagraf som formuleras så här av Paulus i Galaterbrevet 3:26-29:

Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

Paulus ord här är som ett extrakt av Johannes evangeliums fjärde kapitel. Detta kapitel börjar ju med att Jesus döper fler än Johannes Döparen och därför går han till Samarien där han möter denna kvinna och upprättar henne fullständigt. Alla behöver vatten, alla föds genom vatten, alla är ett i Kristus, han som skapade vattnet men inte drog sig för att be en föraktad människa om vatten ur Jakobs källa, ursprunget till de stora monoteistiska religionerna,  visar alla som vill se att ingen människa står över en annan genom att inte tveka att be en föraktad kvinna om vatten. Mänskliga hierarkier är bara tankekonstruktioner som inte gäller i verkligheten.

Inför vatten är vi alla lika.

Ridläger

Emma-Lie går en runda för att se till att hästarna mår bra.

 Emma-Lie ville vara på ridläger i sommar och fick därför ha hästarna hos sig några dagar med eget ansvar för dem i Siknäs. Hon fick Aron till hjälp och förstås många vuxna som back-up, men hon fick huvudansvar för att hästarna hade vatten och att stängslet höll ström och så fick hon rida så mycket hon bara ville. Två lägerdeltagare och tre hästar ger dessa möjligheter.

Aron på Chateau följs av Emma-Lie på Gyllir på väg hem från en tur ut på ridängen en bit bort.

På ridlägret fick Emma-Lie och Aron också hjälpa andra barn att sköta och rida hästarna. Här leder Aron Chateau medan Jasmine och Signe sitter upp.

På ridläger gör man annat än rider ibland och på torsdagseftermiddagen blev det paddling och bad då Aron plockade dessa näckrosor från kanoten, det enda bildbevis vi har från denna härliga eftermiddag.

Hjältar

Igår fick jag höra på radion det som är hästägarens skräck: "Tre hästar på E4:an i höjd med Siknäs-korsningen" jag förstod förstås direkt att det var mina tre juveler som tagit sig ur hagen på sommarlovet i Siknäs. Medan storsonen laddade batteriet till hagen vandrade de iväg.

Detta fick jag veta i bilen på väg till dagens ridning. Skräck på alla sidor! (jag citerar Jeremia i dylika situationer) Storsonen, hr Bråddjup och jag i varsin bil gasade ut på hästjakt utan tanke på klimatkrisen. Inga hästar efter E4:an. De barn som jag hade i bilen fick spana medan jag körde.

Så ringde Hr. Bråddjup och meddelade att hästarna stod i sin hage i godan ro.

Emma-Lie och Aron hade tagit grimmorna och spårat hästarna till en frodig äng och sedan ledde de lugnt hästarna tillbaks till sommarlovshagen. " Vi tänkte att Chateu och Gyllir som är gamla kunde gå tillsammans och Smilla som är ung behövde en ledare så Emma-Lie tog henne och jag tog Gyllir och Chateau." förklarade den lilla hästmänniskan Aron. Här syns hjältarna med det goda hästvettet:

Stolta hästspårare tar emot folkets hyllningar

Emma-Lie pysslar om Smilla

Aron sätter nattgrimman på matglade Gyllir

Barn

Johannes evangelium 3:8 Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.

En natt smyger sig rådsherren Nikodemos till Jesus för att prata om viktiga saker. Jesus berättar då att han måste födas på nytt av Anden. Hon måste bli hans mamma för att han ska bli Guds barn. Då blir han sedan som sin mamma, outgrundlig och fullt fri.

Det finns en sång av Beppe Wolgers som jag tyckte var ganska läskig när jag var liten: "Barn är ett folk" jag ville inte bo i det där skrämmande landet av ett regn, pölar eller kuddar. Jag kände mig inte alls gåtfull för mig kunde inget vara gåtfullare än vuxenvärlden. Det var en typisk sång för vuxna , inte alls en barnsång men vi lärde oss den ändå i skolan som om den var skriven för barn.

Nu tycker jag sången är bättre än när jag var barn. Om jag tänker på det barn Nikedemos skulle bli, född av mamma Anden för att bli som hon. Anden är gåtfull och hennes barn borde alltså vara gåtfulla. Andens barn har en medfödd integritet. Ett onåbart område inom sig som bara mamma Anden och hon själv känner. Jag tänker på Johannes uppenbarelse där församlingen i Pergamon får detta budskap: 

Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det. Upp. 2:17

Några av alla barnen som just nu huserar på vår gård.

Galopp

Smilla har blivit så mogen i sommar. Igår galopperade vi för första gången. Ja ni ser, det tar sin lilla tid. men jag tycker det får ta den tiden vi har ju bara haft varandra i fyra år och jag hoppas innerligt att vi får många år tillsammans. Stress och hästar hör aldrig ihop speciellt inte i utbildning. Stress och jag hör inte heller ihop så nu blev det så att fyra år gammal galopperar Smilla under ryttare för första gången och det var underbart! Hon har balans och samling i sig själv vi bara flyter fram både i trav och galopp. Jag är helt hög!

Tyvärr saknas bildbevis och de där stora stunderna är jag nästan alltid ensam men inte denna gång. Svägerskan Bea var med som åsyna vittne och det gläder jag mig åt. Annars hade jag väl trott att det bara var en dröm. Här på bloggen får ni se lite bilder från i tidigare i veckan där ni kan se hur stor och stark Smilla blivit denna sommar.

Hästen lär oss tro

Johannes 2:11 Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Det som hänt här är att Jesus just förvandlat vatten till vin på bröllopet i Kana. Han övertalades att göra vatten till vin av sin mamma, Maria, fast han inte alls hade tänkt sig att redan nu utföra ett under. Men detta mirakel i otid leder ändå lärjungarna till tro.

Tro betyder i NT att trofast följa Jesus på samma sätt som Jesus trodde på oss, dvs trofast levde och dog för oss. Han gav sig till världen utan skyddsnät och säkerhetsbälte. Allt var inte planerat och klart i minsta detalj. Vad som helst kunde hända, som att hans mamma tjatade sig till ett mirakel på ett bröllop långt innan Jesus kände sig redo för offentligheten. På samma sätt ville han att lärjungarna skulle ge sig till människorna.  

När NT skrevs hittade de första kristna på ett nytt sätt att använda verbet "tro" på och det är att skriva "tro in i"  vi ska tro oss in i Jesus genom praktisk övning. Där kommer hästen in. Att rida är att vara mycket aktiv själv men ändå lita fullständigt på en annan varelse. Vi kan aldrig ha kontrollen helt och fullt men vi kan heller inte sova oss fram på hästryggen. 

Det är en bra bild på tro. Tro sig in i Jesus, aktivt sträva efter att bli som han och samtidigt våga lita på hans vägledning och släppa den egna kontrollen. Kontroll är ju ändå bara en illusion. Det verkliga är hästen, jag och  vägen vi ska fram på. Kristen tro handlar om den påtagliga verkligheten och att våga leva i den.

Fasters flicka! Aviel rider för första gången i sitt femåriga liv. Först var det läskigt, efter någon minut slappnade hon av. Nu, tre dagar senare, vill hon rida långa turer varje dag.

Myggsommar

Förra sommaren var torr och varm nu har våren varit sval och blöt så när värmen kom precis på midsommarafton vaknade miljoner mygg och knott till liv. Försent för svalorna som redan flytt fältet utan ungar och flugsnapparna gav upp ännu tidigare. 

Myggfight i sommarkvällen, kusinerna Johannes, Hanna-Félice och Elis på hundpromenad.

De skulle haft tålamod. Myggsommar är det nu. Tidiga morgnar är det lugnt på krypfronten. Eftermiddagar och kvällar är jobbigast, men det finns även mygg på dagen, redan 9.00 vaknar de. 

Svarta djur attackeras hårdast. Smilla och Kapten har därför varsin beckoljeindränkt halsduk på. Hjälper det? Jag vet inte, men det luktar sommar och inte blod i alla fall. Vi hoppas de små surrande vampyrerna förvirras.

Och vi funderar på teodicé-problemet, hur kunde Gud skapa mygg utan att hata alla som har blod i kroppen? En gammal bekant, en mycket fin, kärleksfull och saktmodig kristen, menade att Gud aldrig skapade mygg. Myggen skapades av Mose för att impa på Faraos trollkarlar. Vi håller förstås med och ler åt denna förklaring, men med stängd mun, annars får vi ofrivilliga proteintillskott.

Hundar i Klaus liv

   Måste bara få dela dessa härliga hundbilder som min trogne följare Klaus så vänligt delat med sig av. Först två tikar  en nu levande och en död. Överst ser vi Edith Piaf (underbart namn tycker frankofilen i mig), Klaus mammas hund som ofta bor hos dem. 

Sedan ser ni två bilder av deras kära Lovis två dagar innan hon dog i leukemi. Men hon fick denna fina dag ute i naturen innan hon lämnade familjen i stor sorg och saknad. Bilden är så meditativ och lugn, precis som om Lovis redan var halvvägs till himlen.

Här ytterligare ett vackert exempel på fotokonst. En  bild på Jonathan , Klaus första egna spaniel som levde 1979 till 1991:

 Yngsta hunden är dotterns tollare Amos, fem månader gammal. Ett namn som Barock-Olga särskilt gillar, Amos är  rättvisans profet som gick till rätta med dem som sålde den fattige för att par skor. Är det kanske därför han redan är så väluppfostrad och korrekt i sitt uppträdande. Respect till Klaus dotter!

Elis rider igen

Elis och Chateau ett ekipage igen

Hästböcker brukar heta saker som Ponnyklubben rider igen. Nu blir detta ingen bok men en bloggpost om hur Elis hittat tillbaka till ridningen. Men det är bara Chateau han litar på. Inget har hänt, han har aldrig ramlat och skadat sig eller liknande. Men många känner nog igen att barn plötsligt blir rädda för ridningen när de blir lite större även om de flängt runt i galopp över stock och sten tidigare. Att lämna över sig själv till ett stort och starkt djur som man gör i ridning är både härligt och skrämmande för en tweenie händer så mycket utom kontroll samtidigt som man börjar fatta hur farligt det faktiskt kan vara att rida.

Lägg till bildtext

Men i sommar vände det och nu rider han igen med en helt ny auktoritet och stolt hållning. Problemet för honom och oss har alltid varit att han är så allergisk mot allt möjligt, naturligtvis hästar också. Men rider han utomhus och jag tar allt borstande och pysslande funkar det bra.