Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

söndag 25 december 2016

När juldagsmorgon glimmar vi vill till stallet gå

I skogen, spåret går upp på stallbacken. En liten byggnad med en dörr på glänt. Psalmförfattaren Lydia står i stalldörren och öppnar för alla som vill in, för det här stallet är som ett senapskorn, väldigt litet på utsidan men stort på insidan. Där ryms alla som vill in, så det är bara att kliva på. Här är redan alla kalenderflickorna; Audrey Hepburn exempelvis, hon ordnar med aktiviteter för alla barnen och de är många, inte bara Sankta Cripina har med sig en ansenlig barnaskara. Pojkarna från Kenya spelar basket med en alldeles ny boll Lilja och Volodja har skänkt den till barnet i krubban men de har inget emot att pojkarna från Kenya spelar basket med den och de är förstås med.

Vid fönstergluggen står Sankta Angelika och leder en ursulinerstråkensemble där Ilona spelar cello, de ackompagnerar Mahalia Jackson som sjunger "O helga natt" med änglar som bakgrundskör . Sonja Marmeladova kysser stilla sin Raskolnikov och ler mot dem. Där kommer Pocahontas med rostad majs och popcorn till barnen och bredvid henne står Máttaráhkka Rebecca med vattenkruset, det är hon som vattnat åsnan, oxen, fåren och de två hästarna från Lappland.Fyra Marior och Tomas Naturvetenskaparen lagar kvällsvard till hela sällskapet med Marta som chefskock och alla låter sig väl smaka efter nattens händelser, speciellt herdarna äter som om de aldrig sett mat förr.

Stallet badar i ett milt rödgult sken. Det är Julia Aurelius som har hängt en adventsstjärna i stallgluggen, den sprider sitt milda ljus över alla de församlade och den lille som sover helt lugnt i krubban. Nära den sitter Esau, Bang, Jesaja, Selma Lagerlöf och Bertha von Suttner och samspråkar lågmält om fredens möjlighet. I samma hörn står Beatrice , Rakel och Lucia. De pratar om hur de ska rädda ytterligare människor som liksom Dante gått vilse i självtillräcklighetens mörka skogar med någon ny kreativ idé, medan Johannes döparen kommer in med ett fång ved till stallets kamin. Intill den ligger fyra katter från den nordliga glesbygden och bredvid vakar en border collie och en sennenhund.

Anna av Ryssland kokar te på en samovar tillsammans med Anna av Danmark, de är bra på te prinsessorna från Norden. Men särskilt majestätiska ter de sig inte när de då och då kastar den förlupna basketbollen till sina barn som är med i stimmet kring basketkorgen, de ser däremot mycket lyckliga ut. Den heliga Barbara är där, hon har tagit med sin pappa som just bytt på det lilla Jesusbarnet och nu lämnar honom till mamma Maria för att ammas. Bredvid hennes sitter Josef i höet. Och i Josefs famn, närmast krubban, sitter en liten irländsk gosse och mumsar på Pocahontas popcorn. Han har kommit hem.
"Här har arken strandat , tungt med sin last av frid."

lördag 24 december 2016

Den hemlöse föds för att bereda rum

Dörren till ett eget rum står öppen, det är därför det inte är elak ironi att säga god jul till en hemlös. Just för den hemlösa, den som längtar efter ett eget rum, är julens budskap ett glatt budskap. I Betlehem har arken strandat skriver Ylva Eggehorn i en dikt. Det fanns inte rum för Jesus att födas i härbärget utan han fick födas som en hemlös i ett stall bland djur och de första som kom på pyyhinpirtti var herdar som bodde med djuren ute på marken. Skapelsen enas kring sin enda rättmätige ledare och det är ett nyfött barn, ett hemlöst barn med blodig navellinda.

Jesus föddes som hemlös, hyllades av hemlösa men han kom för att ge oss alla ett eget rum som han sa sin sista kväll med lärjungarna: "I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?" Här , Crispina, kommer barnen in.
God jul!

Jesajas ord om barnet i krubban

Rysk ikon från tidigt 1700-tal av profeten Jesaja
Máttaráhkka Rebecca fick aldrig höra hur Esaus namne Jesaja profeterade om hennes ätting långt i framtiden som skulle ställa till rätta det som blev fel när hon lade sig i hur Gud skulle uppfylla löftet om Jakob. Men idag kan vi läsa ur Jesaja bok:


En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.
Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.
Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten.
En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.
Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.
Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten.

fredag 23 december 2016

Adams julsång

När jag hörde denna julsång på radion som barn hörde jag att den hette "Adams julsång", någon hallåa läste Adam som förnamnet på svenska och det fastnade i mitt huvud. I mina tidiga tonår ägnade jag julen åt att sitta på mitt rum med en egen riktig gran som jag hade levande ljus i. Mitt rum var kallt och granen frodades precis som mina krukväxter men jag satt med fingervantar och täckbyxor på för att inte frysa när jag tecknade scener ur Jesu liv: när Maria och Josef kom till Betlehem i kallt ösregn, herdarna som blir förskräckta av änglakören och Adam och Eva som sjöng "O helga natt."utanför Paradiset. Ja, för jag trodde att det var en sång som var tänkt att ligga i Adams och Evas munnar efter att Eva fått profetian om Jesus som skulle födas av bara en kvinna, utan en man inblandad. Jag tänkte mig att det kunde passa med en sådan sång just då. Allt krig och förtryck som kommit in i skapelsen genom deras beteende skulle rättas till och besegras av kvinnans barn: "Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet! O helga natt du frälsning åt oss gav!"

Jag hade dock missförstått. Egentligen var det ett franskt efternamn på kompositören som radiohallåan uttalat fel. Det var inte en sång tänkt att sjungas av Adam och Eva utan en sång tänkt att sjungas av kristenheten. På franska kallas den oftast "Minuit Chrétiens"(Midnatt, kristenhet) för det är så den börjar. Den skrevs av en vinhandlare från en liten stad i Frankrike, Placide Cappeau, medan han var på resa i en skramlig och skumpig diligens 1847. Han kallade den för "Cantique de Noël"= Julens lovsång/Lovsång för födelsen. Den var tänkt som en dikt till hans församlings julfirande men han kände själv att detta var något extra så han tog med den till sin vän kompositören Adolphe Charles Adam som gjorde den pampiga romansmelodin till dikten och tre veckor senare gjorde den succé på midnattsmässan i Cappeaus hemförsamling.

Den blev genast populär i franska katolska kyrkor men när Cappeau trädde fram som socialist och det visade sig att Adam var jude tog det antisemitiska och socialistförskräckta franska kyrketablisssemanget sin välsignelse från sången och den kunde ha försvunnit i glömskans dunkla vrår om det inte vore för den nya världen och det nya folk som Pocahontas blivit förmoder till: amerikanerna! En fransyska sjöng den på en mottagning i USA tio år efter uruppförandet och den amerikanska författaren John Sullivan Dwight blev gripen och skrev snabbt en engelska text till den. Speciellt raderna :

Le Rédempteur a brisé toute entrave:
La terre est libre, et le ciel est ouvert.
Il voit un frère où n'était qu'un esclave,
L'amour unit ceux qu'enchaînait le fer.

Sullivan Dwight var abolitionist (mot slaveriet) och dessa rader var ju så perfekta i den kamp som fördes av kristna mot männsikor som ansåg sig vara goda kristna och ändå var för slaveriet. Han översatte dessa rader nästa ordagrannt:
The Redeemer has broken every bond:
The Earth is free, and Heaven is open.
He sees a brother where there was only a slave,
Love unites those that iron had chained.
Även i USA blev sången en succé och tillsammans med Harriet Beecher-Stowes Onkel Toms stuga blev "O Holy Night" de litterära verk som lyckades vända opinionen till att avsky slaveriet i stora delar av USA. Jag tänker på máttaráhkka Rebecca och hennes namne Pocahontas/Mataoka/Rebecca när jag hör sången. Jag tänker på hedningen Cappeau och juden Adam som ättlingar till Esau och Jacob som tilllsammans skrev denna sång om frihet och fred. Lite namnhistoria kan hjälpa oss att förstå hur dessa två, sig själva ovetandes, på många sätt liknar Rebeccas söner: Esau är samma namn som profeten Jesaja (han kallas ibland just Esau) och ingen profet har tydligare talat om fredsfursten och det fredens rike som han skall instifta än Jesaja. Namnet betyder dessutom ungefär "Guds räddningsplan/Guds frälsning". Esau blev förfader till de folk i Mellanöstern som blev de första kristna i världen , de som nu kallas syrianska kristna.

Cappeau hette Placide i förnamn vilket betyder fredlig, som Jesaja predikade om och han var en kristen medan Adam var just jude, en son av Israel/Jakob. Tillsammans skrev de denna julsångernas julsång om fred och frihet översatt till de flesta av jordens språk och sjungen om och om igen på alla kontinenter så här års. Det du, máttaráhkka Rebecca borde göra dig glad. Det onda vände till något gott genom den heliga natt då din ättling Maria födde Jesus, fredsfursten som Jesaja profeterade om. Jesus var kvinnans säd som Eva fick ett löfte om när hon fick lämna Paradiset. Med hela historien bakom "O helga natt" tycker jag nog fortfarande att den kan kallas "Adams julsång" som jag och radiohallåan uppfattade det.

Kan ni inte tåla er till midnatt på julafton då radions P3 och P4 brukar spela O helga natt med Jussi Björling får ni höra "O Holy Night" med dagens kalenderflicka Mahalia Jackson. Ingen sjunger den här sången som hon. Det hörs att det inte handlar om något annat än att berätta det viktigaste världen behöver höra. Hon sa om sin musik: "When you sing gospel, you have a feeling there is a cure for what's wrong". Hon var fattig , trångbodd, tidigt moderlös och fick arbeta hårt sedan barndomen så hon fick inte gå i skola. Men hon sjöng lovsånger till Gud var hon än var. Hon var själv ättling till slavar och förklarade varför hon inte ville sjunga något annat än Gospel och Spirtituals och inte blues eller jazz: "I sing God's music because it makes me feel free." Hennes moster sa till henne "Du kommer att få sjunga inför kungligheter". Det gjorde hon också, både kungar och presidenter fick lyssna till hennes mäktiga stämma, men egentligen hade hon ju alltid sjungit för en enda kung; Jesus.

torsdag 22 december 2016

Josef med rum för barn

Bartolome Esteban Murillo målade 1645-1650 denna underbara familjeinteriör med Josef och Jesus i förgrunden och mamma Maria i bakgrunden, en mycket ovanlig komposition. 

Josef hade sin namnsdag här fram till 1901.Då tänkte man på Josef, patriarken Jakobs son, men jag tänker på Josef som blev Jesu pappa. Vi får väldigt få uppgifter i NT om Jesu föräldrar, varken Josef eller Maria får framträda på det sätt som man tycker att de kanske borde fått. De diskuteras aldrig i breven till församlingarna och vi vet inget om dem mer än att de var en from hantverkarfamilj och att Jesus senare fick syskon. När Jesus dör verkar redan Josef död eller så sjuk så Maria ensam får följa sonen till korset och graven. Kanske hade han skadats eller förolyckats i ett husbygge?

Timmermannen Josef, har vi lärt oss att säga, men han kallas i evangelierna τεκτων en människa som bygger och konstruerar i trä, sten och järn. Judarna höll inte på Aristoteles uppdelning i tekniker och teoretiker så timmermän var också ansedda för sin stora kunnighet i skrifterna. Jesus fick alltså en god utbildning både inom teknik och teologi från sina föräldrar.

Ingenting i texten antyder annat än att Josef och Maria är unga och förstagångsföräldrar, alla som varit det vet vad det innebär av oro och förväntan. Josef har dock en fördel gentemot alla andra blivande pappor han vet att barnet är Guds son och att både barnet och modern kommer att överleva förlossningen. Det vet han genom att han är en sådan man som har närkontakt med Himmelriket så han får änglabesök i drömmen. Han vet alltså att barnet inte är hans men han ger honom all sin fadersomsorg ändå. Men Josef verkar också förstå att han är priviligerad. Han får vara med vid mysteriets ankomst : universums skapare föds som ett spädbarn i ett stall.

Med Jesu födelse var det välplanerat in i minsta detalj, två unga människor med stark tro och djup fromhet väljs ut Att hitta en fosterfar till Jesus borde ha varit ännu svårare än att hitta en lämplig mor (säger jag helt fördomsfullt). Att vara den där mannen som tar hand om en annan mans barn har aldrig varit speciellt meriterande i den tokiga världen där små pojkar ska växa upp till "män". Han avstår t.ex. från sex med Maria tills Jesus fötts: "Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son." och den lilla meningen talar om en ömsint hänsyn som vi inte förknippar med traditionell "manlighet". Dessutom blir hans biologiska barn småsyskon till Marias son. Vi vet ju hur mycket mer respekt syskon visar storebror än sina föräldrar och sedan får han stå ut med att höra "du är inte min riktiga pappa" när storsonen blir 12, den där åldern då vi börjar hitta vår egen identitet genom att temporärt förneka våra föräldrar.

Målningen ovan visar den Josef jag läser om i Bibeln och jag tycker så mycket om den. Murillo har fångat den man som så lyhört blev Marias man och Jesu fosterfar. Han borde vara alla människors förebild. Jag tycker Anders Piltz beskrivit Josef lika väl i ord:

"Han är himlens vän, änglarnas förtrogne, den tystlåtne arbetaren, mannen med ett inre liv. En nobel man, ett sant föredöme, öppen för Guds vilja, villig till uppoffringar, en motbild till patriarkatet, där männen vill härska, genomtrumfa sin vilja mot andras bästa och andras önskningar, förtrycka kvinnor och barn."

onsdag 21 december 2016

Årets längsta natt

Nu är den längsta natten här om en månad blir inte bilder suddiga mitt på dagen.
Mittpunkten på Skábma/Kaamos är just Tomasdagen och därför var den en så viktig märkesdag här i norr. Hos oss stämmer kyrkoåret som allra bäst tycker jag. Oavsett hur man fastställde julfirandet i romarriket var det ett bra beslut där jag tror att Gud var med.

Jesus är ju vår evigt strålande morgonsol och även om man har sommar på södra halvklotet bor inga människor så långt söderut som vi i norr bor norrut. Här bor många kring och norr om polcirkeln medan i stort sett ingen bor stadigvarande söder om södra polcirkeln. Tomasdagen passar också årets kortaste dag enär Tomas var en apostel som är så viktig i den andra änden av Jesu liv, det är ju han som lik en naturvetare vill stödja sin tro med empiri och undersöka Jesu ärr från korsfästelsen för att tro på att han uppstått från de döda.

När Jesus föddes kom det naturvetare till Betlehem för att med empiri stödja de tecken de tyckt sig se när en stjärna tändes och ledde dem till barnet i krubban. Precis som Tomas nöjde de sig inte förrän de undersökt sin hypotes om den nyfödde kungen och sett hur det var med egna ögon. Så många religioner säger: "släpp förnuftet, sluta tänka. Var mindful!". Man ska ju bokstavligen inte tänka på något alls när man mediterar i buddhistiska och hinduiska sammanhang. Ofta möts den som vill kontrollera fakta med förakt och även i kristna sammanhang uppmanas man till blind tro i betydelsen att hålla för sant det svårbegripliga utan att ifrågasätta.

Tomas och naturvetarna från Österns länder visar att i kristna sammanhang är det en helt och hållet felaktig hållning. Kristendomen tål granskning. Tro handlar om att lita på Gud. "I min Faders hus finns många boningar. Tro på Gud och tro på mig." är ju Jesu försäkran om att han är pålitlig och att vi kan lita på att han går före för att bereda rum åt oss i himmelriket. Tomas var med den kvällen Jesus sa så. Tomas tog på sig att kontrollera att Jesus verkligen var den han sa sig vara när han uppstått efter korsdöden. För det fick han öknamnet "Tvivlaren" men det vet ju trogna bloggföljare att Barockbloggen anser att det borde bytas till Tomas Naturvetenskaparen.

Det är så orättvist mot Tomas att kalla honom Tvivlare för att han ville veta och inte lät sig luras och ännu värre är att det flummigaste, minst jordnära av alla sk. apokryfiska evangelier (gnostiska skrifter avfattade på koptiska på 200-300-talet e. Kr.) kallas Tomasevangeliet. Nå världen är inte rättvis. Men den nordiska julen upprättar Tomas och ger honom en hedersplats som inledningen till julefriden. Av alla de tolv lärjungarna är han den som fått sin namnsdag närmast Jesu födelsedag inte långt ifrån naturvetarna från Orienten. Det är rätt åt Tomas!

File:The Incredulity of Saint Thomas by Caravaggio.jpg
Ytterligare en orsak att gilla Tomas är att när han avhandlas får man en ursäkt att visa en målning av Caravaggio. " L'incredulita di San Tomasso" . På engelska har ordet incredulity en klang av att inte vara lättlurad Det tycker jag är ett utmärkt epitet på Tomas. Han älskade Jesus tillräckligt högt för att inte låta lura sig av första bästa messiaspretendent även om det kostade honom anseendet bland de övriga lärjungarna.

Tomas och julfreden

En av de bästa noveller jag vet är Selma Lagerlöfs "Gudsfreden" ur samlingen Osynliga länkar. Där berättar hon om vådan av att bryta den fred som råder över julen med hela skapelsen. Den julefriden ringes in just idag i mina hemtrakter. Traditionen känns ursprunglig. Att varken jaga eller slita under de mörkaste veckorna på året när allt levande måste börja använda förråden från sommarens och höstens ymniga tid är en klok överlevnadsstrategi och ett hållbart förhållningssätt gentemot den natur vi alla lever av. Att låta både slaktdjur och jaktdjur vara i fred inför senvinterns vedermödor när ljuset ändå inte räcker till för annat än en stillsam zombie-tillvaro är helt enkelt levnadsvisdom.

I den kalla Norden var vi mer tydligt beroende av naturen än längre söderut i Europa* och detta tror jag är ett bidrag vi kan ge folken i världen: julfriden som instiftad av Gud och inbegripen hela skapelsen. Om förödande svedjebruk och skogsskövling, avskyvärda krig och djurfabriker tog time-out i några veckor kring årsskiftet skulle stora lyckovinster håvas in. Tänk om man därtill lade ut semestrar och ledigheter så förbränningen av de dyrbara oåterkalleliga fossila bränslena fick gå på sparlåga från Tomas till Trettondagen överallt på jorden , även i USA och Kina där man annars knappast ens har helgledigt för stora delar av befolkningen. Ja, alla förstår hur bra planeten skulle må av det.

Alla människor skulle dessutom få betänketid medan vi håller fred med den skapelse vi hör ihop med och kanske skulle vi leva hållbarare året runt? Kanske skulle krigsherrar och rebeller få svårt att motivera sig till att ta tlll vapen igen? Kanske skulle någon uppfinna något bra som gör oss mindre benägna att sitta i enskilda bilar och förgifta planeten så fort vi ska röra på oss? Vanan att hålla fred är lätt att falla in i när man prövat på den. Om alla förstod att det är en evig och nödvändig ordning att hålla Gudsfreden skulle världen bli en bättre plats för alla. Gudsfruktan, att bära frukt för Gud, är kanske inte så dumt ändå? Selma Lagerlöf världsberömd författare, fredsaktivist och ansvarsfull godsägare, porträtterad av Carl Larsson, blir därför dagens självklara kalenderflicka. Och ta nu julfriden som rings in till anledning att läsa "Gudsfreden" klicka på namnet så kommer du till den.



*Men det är naturligtvis bara en chimär -ALLA är helt beroende av naturen, var vi än bor.

tisdag 20 december 2016

Rebecca-moder till två folk

Interiör med Jakob och Esau av holländske barockmålaren Martensz Sorgh 1662. Här tar bröderna i hand på att Esau sålt sin förstfödslorätt till Jakob för en skål linssoppa. Esau är en så sympatisk karaktär; linssoppa är gott och mat är viktigare än makt.

Ja Rebecca fick ju tvillingpojkar. Redan när de låg i moderlivet fick Rebecca Guds löfte på att den yngre skulle räknas som den äldsta av dem båda. Så när ludne Esau föddes med sin fot i lillebrors hand fick hans tvilling namnet Jakob=den som håller i hälen eller bedragare. Precis som pappa Isak blev Jakob mammas pojke och den driftiga Rebecca väntade inte passivt på att löftet skulle uppfyllas för hennes favorit utan hon agerade. Det vet ju var och en som kan sin litteraturhistoria att det leder aldrig till någor gott. Se tiden an, låt löftet gå i uppfyllelse, ryck det inte till dig! Jesus talade om himmelriket som kommer och alla de som försöker rycka till sig det med våld. Alla de som "står på löftena" och försöker tvinga fram en uppfyllelse långt innan tiden är mogen. Sena tiders barn vet hur dåligt det gick för Lord och Lady Macbeth när de började rycka löftet till sig med våld.

Rebecca hon intrigerade och lurade den gamle blinde Isak att ge den förstföddes välsignelse till Jakob och Jakob å sin sida lagade linssoppa till sin hungrige bror som sålde sin förstfödslorätt till honom. Hur hade det gått om de sett tiden an? Det får vi aldrig veta, nu vet vi att Rebeccas otålighet skapade en ständig fiendskap mellan Esaus och Jakobs ättlingar. Jakob bad Esau om förlåtelse och Esau förlät men deras ättlingar har svårt att minnas just det. Man kan låtsas som om det som hände för flera tusen år sedan inte borde spela någon roll i dag. Men ack, det gör det. Ständigt hänvisas till de gamla urkunderna och våldsspiralen snurrar vidare i Israels och Esaus land. Oförrätter och massakrer läggs till gamla oförrätter och massakrer och båda brödernas ättlingar dehumaniserar varandra tills ingen förhandlingspartner längre finns att tala med, bara ohyra att utrota, att slänga i havet.

Mattaráhhka Rebecca, moder till två folk? Varför väntade du inte tills löftet skulle uppfylla sig självt? Varför litade du inte på Isaks Gud som räddade hans liv den gången fader Abraham fick för sig att offra sin son till Gud precis som folken runt omkring honom lät sina barn bli gudaoffer för god äring och krigslycka ? Du bångstyriga flicka som frimodigt vattnade kameler åt en främmande man, varför lät du inte fredens brunnar vattna dina söners hjärtans jord?

Esaus namn är detsamma som profeten Jesajas, "han som handlar och får saker gjorda" . Jesaja/Esau profeterar om freden som ska komma:

Stöveln som bars i striden 
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.

Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse skall göra detta.

måndag 19 december 2016

Alexander av Hales

Förnedrade, samhällsfarliga och moraliskt fördärvade; Rasmus och Paradis-Oskar i filmen Rasmus på luffen byggd på Astrid Lindgrens bok.
Alexander av Hales var den första franciscanermunk som hade en lärostol vid universitetet i Paris. Han var en mycket inflytelserik skolastisk filosof med särskild inriktning mot naturvetenskap men den tanke jag gillar mest hos honom är hans försvar för tiggarmunkens tillvaro. Han var förstås med i adventskalendern 12 december redan 2012.

Tiggeri diskuteras nu mer än 2012 i Sverige. Det närmaste vi svenskar kommit tiggare har varit på utlandsresor och charmiga luffare i Astrid Lindgrens värld. Så plötsligt sitter de och fryser utanför affären i den nordliga glesbygdens iskalla decemberblåst och så är diskussionen igång. Ska man ge pengar eller bara in natura: mat och kläder? Hur kan man hjälpa dessa fattiga européer bäst, på plats i Rumänien eller Bulgarien eller här genom mat, jobb och husrum? Många hävdar att vi inte ska ge eller hjälpa över huvud taget eftersom dessa tiggare då "lär sig" att tiggeri är en födkrok och blir för lata för att söka jobb eller utbilda sig. Man säger att vi genom att ge till tiggare normaliserar tiggeri och gör det till ett yrke bland andra och då säger Alexander av Hales: "So what?" *

Alexander av Hales säger till och med att tiggarmunken har nått en högre nivå än den arbetande människan eftersom munken ser hur beroende vi alla är av Guds nåd och varandras välvilja. Och jag inser att han har så rätt. Tiggaren vid affärens ingång är ju inte speciellt olik mig. Jag lever helt och hållet på skattepengar. Vår familj jobbar i kommunal respektive statlig sektor, dvs skattefinansierade verksamheter. Behöver vi verkligen det vi gör? Om vi skulle drabbas av en stor naturkatastrof då all vår energiförsörjning slogs ut är det knappast böjning av franska verb, digitala satellitbilder eller svetsning som efterfrågas mest.

Alexander av Hales var likadan. Inte odlar man mat på universitet, man odlar tankar och lever på andras bekostnad. Liksom så många andra akademiker byggde han varken hus eller odlade mat. precis som de flesta akademiker idag inte bygger hus eller odlar mat men de har rejäla löner.
Ändå säger man att just tiggeri, men inte akademiska arbeten, är:

1. Förnedrande. Visst, men vem bestämmer att det är förnedrande? Man kan också se det som att tiggaren löst mottagandets gåta. En tiggare bjuder verkligen på att ge givaren en chans att känna sig generös och kan därför vara stolt över hur han förädlar andra människor och låter oss visa vårt sanna jag, se Matt.25. 

2. Dåligt för moralen att tigga i stället för att arbeta med något hederligt. Vilka arbeten är verkligen "hederliga"? På vilket sätt är en tiggare ohederlig? Var Rasmus luffare ohederlig? Fördärvade luffaren Rasmus genom att visa honom att man kunde försörja sig på tiggeri? De som tjänar mest i Sverige är börsmäklare. Vad tillverkar de? Hur hederliga är de? Vilken nytta gör de?

3. Samhällsfarligt för tänk om alla skulle sluta jobba och börja tigga? Som om risken vore överhängande att precis alla 7 miljarder jordinvånare exakt samtidigt skulle välja ett tiggarliv om en liten minoritet tiggare ser ut att kunna överleva på det sättet. Hur många skulle välja ett liv på knä i regn och snö om de har ett välbetalt jobb, varm bostad och mat i överflöd? Är man rädd att alla som sliter utan tillräcklig lön för mödan skulle välja tiggeri i stället? Höj deras löner då!

Alexander av Hales svarar på det sistnämnda att det inte skulle ske för alla har inte det som krävs för att leva som tiggarmunk. Den perfekte kristne läraren är fattig eftersom Jesu var fattig och försörjdes av rika kvinnor som Maria Magdalena. Hur skulle man kunna predika evangeliet om man var rik? Jesus sa ju till den rike ynglingen att han skulle sälja allt och ge till de fattiga och sedan följa honom. Så länge Himmelriket är osynligt, innan det kommit i synlig form, är fattiga tiggarmunkar nödvändiga, kristna ska inte vara rika eftersom en utjämning ska ske och när Himmelriket blir synligt är det ett rike där ingen är för rik och ingen saknar det de behöver för att överleva dagen.

Ja, han var själv noggrann med att leva som fattig och han var nog nästan lite högmodig för det. Fast jag tycker han är rätt skön där. Vår tid föraktar den fattige och vi anser oss vara "förtjänta" av höga löner oavsett vad vi verkligen gör, men vi skäms när vi inte har råd med lika mycket som andra. Alexander skäms inte för det uppenbara: att han är helt beroende av Guds, skapelsens och människors välvilja.

För ser vi på det på molekylnivå så är det bara de gröna växterna som producerar något, alla andra levande organismer är konsumenter och tiggare som lever på de gröna växternas nåder och vi står i ständig obetalbar tacksamhetsskuld till dem. Det förstod Alexander av Hales.
Läs mer om detta här.
*Hales ligger i England

söndag 18 december 2016

Fjärde advent: hemlös mamma föder hemlös Gud.

En av min absoluta favoritbilder av Maria med Jesus som nyfödd målad av Corregio ca 1526, den kan beskådas i Uffizierna i Florens och var förr mitt återkommande julkort, helt fräckt kopierade vi den och hade den som framsida på korten. Den ger en så underbar bild av mor och nyfött barn. Oftast är ju konstnärens modell ett barn som är minst ett år gammalt men här är det verkligen ett spädbarn som fixerar sin mors älskade ansikte med blicken och en mamma som bokstavligen avgudar sitt nyfödda barn så där som det är; man kan inte se sig mätt på den ljuvliga lilla ungen, det lilla miraklet. När dessutom Maria visste att det inte bara var ett litet mirakel, uten att stort under som låg framför henne, blir denna känsla förstärkt. Det var ju Gud själv som gett sig på vinst och förlust i hennes vård. På samma sätt blir varje nyfött barn heligt av att Gud valde att bli ett barn och varje människa som blir som ett barn blir lik Jesus.

"”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig."

Så sa Jesus till sina lärjungar som fick för sig att bråka om vem som skulel få den främsta platsen, finaste rummet och högsta statusen i Himmelriket. Den här texten centrerar ofta kring människor och våra relationer till varandra, men den handlar ju också om att någon är störst i Himmelriket, den som gör sig själv till ett litet barn och det är ju Jesus själv. Han vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan blev ett litet embryo, sedan ett foster och sedan ett spädbarn i mamma Marias vård.

Hon var förstföderska, ingen erfaren mamma. Vilka risker togs inte där? Var hon tillräckligt vuxen så barnet kunde färdas genom bäckenet och överleva sin förlossning? Skulle hon få amningen att fungera? Josef var också en ung människa helt ovan vid föräldraskap och han skulle bli styvfar. Ingen lätt uppgift ens för den som gått på otaliga föräldrakurser. Det kan vi nog anta att Josef inte gjort. Maria kunde ha blivit stenad, hedersmördad av sina närmaste, förskjuten av Josef och tvingats till ett liv i sådan svält och misär att barnet dött i moderlivet. Att födas i ett stall är säkert bra för immunförvaret-om man överlever smutsen och kylan. Men inte är det optimalt för ett nyfött barn, det kan nog alla hålla med om.

Det hemlösa spädbarnets utsatthet valde Jesus. Därför är han störst i Himmelriket där det finns många egna rum för alla Guds barn.

lördag 17 december 2016

Ilona-furstinna utan eget rum

Dagens namn var på 1980-och 90-talen bland annat Ilona. Ett finsk-ugriskt namn som i vår släkt har förledet moster Ilona. En barnlös kvinna som tog sig an sin systers äldsta dotter och såg till att denna dotter fick en utbildning efter sin önskan. Moster Ilona är bara känd i vår familj, men furstinnan Ilona är en berömdhet i Centraleuropa. Därför bli hon dagens kalenderflicka.

Hennes liv är som en roman av Alexandre Dumas d.ä om han hade skrivit om Centraleuropeiska maktstrider och hovintriger i stället för om dem i Frankrike. Hon föddes 1643 i det som nu är Kroatien, då en del av det stora Habsburgska imperiet Österrike-Ungern-Spanien. Hennes mamma var en berömd poet och föräldrarna gav Ilona och hennes syskon en god utbildning. Ilona var berömd för denna höga utbildningsgrad, hennes prinsesskollega Anna blev ju 200 år tidigare berömd för sin bildning vid det franska hovet bara genom att kunna läsa och skriva så den mångkunniga Ilona var förstås ett fenomen.

Men det som gjort henne historisk var att hon i sitt andra äktenskap drogs in i kampen för Ungerns frigörelse från den absoluta monarkins i kungahuset Habsburg. Den hårdnande despotin drev många till att ta till vapen mot huset Habsburg och en av dem var alltså Ilonas make Imre Thököly. Ilona utsattes för en tre år lång belägring tillsammans med sina barn från båda sina äktenskap. Under den dramatiska upplösningen av belägringen fick Ilona missfall. Då, i januari 1688, gav Ilona upp mot löfte om fri lejd och att hon och barnen skulle få vara tillsammans.

Som alla som läst Dumas (och Machiavelli) förstår bröt den habsburgska krigsmakten sitt löfte direkt som Ilona och barnen kom till Wien, barnen skickades ifrån henne för att uppfostras i olika kloster men Ilona fick ändå leva med sin dotter i ett Ursulinerkloster några år, vilket borde ha passat henne perfekt. Ursulinerna och deras fokus på flickors och kvinnors bildning var ju något Ilona både kunde hålla med om och bidra till med sin egen bildning.

Detta harmoniska interludium tog slut redan 1691. Hon slutade sitt liv i exil i det ottomanska riket där hon dog begravdes 1703 i den franska kyrkan i Galata utanför nuvarande Istanbul. Hennes kropp flyttades så sent som 1906 till hennes sons grav i Kosice/Kassa i nuvarande Slovenien då en del av Ungern eftersom de båda bivit symboler för nationalismen och självständighetskampen för Ungern och Kroatien. Jag undrar om Ilona verkligen ville utnyttjas som symbol i Jugoslavienkrigets 1990-tal eller Jobbiks propaganda för ett etniskt rensat Ungern idag?

Jag gissar att hon inte skulle tycka om det helt enkelt på grund av att hon själv reste runt i Europa och tog sin tilflykt till ett muslimskt rike där hon hade rätt att utöva sin kristna tro. Ännu mer tror jag att hon skulle protestera mot nationalistiska krigshetsare idag eftersom hon var bildad. Jag tror åtminstone att en god utbildning är ett vaccin mot de värsta avarterna av intolerans och främlingsfientlighet. Det finns i alla fall ingen anledning att inte försöka utbilda bort xenofobin i Europa. Det vet jag att Ilona, precis som vår släkts moster Ilona, skulle gilla; bildning och intellektuell rörlighet var hennes signum.

Jag önskar att dagens nationalistiska rörelser som använder Ilona som symbol skulle anamma det som låg henne varmast om hjärtat: barnen och deras utbildning och lämna det nationalistiska dravlet i muséets dunklaste vrå där det hör hemma.

fredag 16 december 2016

Kvinnor med egna rum i litteraturen

Fjodor Dostojevskijs Brott och straff är en fantastisk roman eller snarare ett universum, byggt kring en central bibelberättelse, den om när Jesus uppväcker sin vän Lasaros från det döda trots att han varit död i flera dagar i ett varmt klimat. Fram till 1901 var Lasaros dagens namn den 16 december men sedan tog Assar över. Lasaros är en ovanlig gestalt i tidig litteratur på många sätt. Han är en av få som uppväcks från det döda, dessutom efter flera dagar, och han är en ogift man som inte bor med sina föräldrar, det är ju nog så speciellt men han är också en man som inte spelar någon annan roll i litteraturen än som bihang till två kvinnor, hans systrar Marta och Maria. Lasaros har inte en enda replik i texterna, det är alltid systrarna som agerar och samtalar i texten. Två kvinnor som pratar om livets stora frågor både med varandra och andra medan brodern aldrig har en enda replik utan är med mer för att ge systrarna något att reagera på. Lasaros har alltså den roll som i litteraturen nästan alltid tilldelas en kvinna.

Vår tid kan nog inte riktigt förstå hur annorlunda det var att inte vara gift vid denna tid. Vi kan nog inte heller till fullo förstå hur eljest det är med två kvinnor som överglänser en man i litterära texter från antiken. Men vi kan i alla fall lära känna Marta och Maria lite grann genom evangelierna och traditionen och Lasaros genom dem.

Enligt den äldsta traditionen var Marta den kvinna som Jesus botade från blödningar när hon rörde vid honom. Det vet vi förstås inte. Tendensen har funnits genom historien att på alla sätt reducera antalet kvinnor kring Jesus. Marta var svår att reducera bort hon är alltför tydlig och saknar namne i evangelierna. Då kan det ju vara lämpligt att ta bort en namnlös kvinna och påstå att det är samma person som denna Marta.
Marta besegrade enligt legenden drakar när hon kom till Frankrike med hjälp av vigvatten, hon är också skyddshelgon för italienska värdshusvärdar, servicearbetare, kockar och hushållerskor.

Med hennes syster Maria har västkyrkan gått hårdare fram. Mamma Maria fick stå orörd men påven Gregorius I kom med den innovativa idén att bunta ihop så många kvinnor som möjligt kring Jesus både namnlösa och de som bar det populära namnet Maria till en enda. Således knödde han ihop Maria från Betania med Maria från Magdala trots att Magdala ligger i norr vid Genesaret och Betania i söder nära Jerusalem, det var ju där Jesus bodde när han besökte Jerusalem.

Men Gregorius I nöjde sig inte med det. Jesus umgicks på tok för mycket med kvinnor ansåg han så hans nästa offer blev den anonyma kvinnan som kommer till Jesus när han är bjuden på middag i fariséen Symeons hus och gör som andra kvinnor gjort; smorde Jesu fötter med dyr nardusbalsam. Kvinnan i Symeons hus knöddes också ihop med Maria från Magdala och Maria från Betania; hux flux hade tre kvinnor blivit en enda. Gregorius passade också på att misskreditera dessa tre kvinnors vandel och påstår att de alla tre (en enligt honom) var prostituerade fast inget indikerar något sådant. "En synderska" kallas kvinnan i Symeons hus. Vi vet inte på vilket sätt hon syndat hon kan lika gärna ha varit en skvallerbytta, tjuv eller mördare, men Gregorius fann det lämpligt att ge den hopbuntade kvinnan yrket prostituerad och då var ju plötsligt Maria från Magdala och Maria från Betania också prostituerade.

I östkyrkan har man aldrig buntat ihop kvinnorna kring Jesus utan talar om dem i plural. Det gjorde man inte innan Gregorius I i väst heller. I Frankrike finns en plats där man speciellt hyllar de tre mariorna* och Marta. De fyra sägs enligt legenden ha drivit med en båt som styrdes av Anden till Frankrike och platsen heter Saintes-Maries-de-la-Mer. Utifrån denna legend och annat vrakgods ur legendernas hav skapade Dan Brown Da Vinci koden. Dan Brown anlsuter sig till ytterligare ett sätt att förminska kvinnorna kring Jesus som blev populär på 1950-talet sedan en grupp franska studenter på 1950-talet skapade en studentikos sekt som hittade på att de härstammade från Maria Magdalena som dadaistisk happening.

Tänk att kvinnor som står på egna ben och har en alldeles egen roll i litteraturen och historien utan att ursäktas som bihang till en man alltid på något sätt ska tvingas in i bihangsrollen. De som redan har " a room of their own" ska drivas ut därifrån och placeras i de speciella kvinnorum som finns färdiggjorda för dem; "du skall till madonna -avdelningen kära Marta och du Maria, tja, vi har ju bara kvar hora-avdelningen eftersom mamma Maria har första tjing på madonna-rummet, så du får gå dit."

Giotto di Bondones uppfattning av hur det såg ut när Lasaros fick liv igen målad ca 1335 al fresco i Magdalenakapellet i san Fransiscuskatedralen i Assisi

I Brott och straff frångår Dostojevskij uppdelningen mellan kvinnor på detta sätt, den godaste av dem alla, själva frälsargestalten som uppväcker den splittrade, halvgalne Raskolnikov från sin andliga död, Jesus och Madonna på samma gång, är en prostituerad; Sofia (visheten) med smeknamnet Sonja. Den anonyme Lasaros som mest är till för att vara objekt för systrarnas teologiska funderingar är Raskolnikov. Raskolnikov får vara en slags "Everyman". Så blir den anonyme brodern Lasaros en person som alla kan identifiera sig med. Alla kan få liv igen, om de så varit döda så länge att de börjat lukta illa. Berättelsen om Lasaros säger oss alltså att det inte finns några hopplösa fall.
Det tackar jag särskilt för.


Hemma hos syskonen i Betania, Marta servar och Maria studerar filosofi. Målning av Jan Vermeer av Delft någon gång strax före 1655. Inte heller här är bror Lasaros med, det är Jesus de pratar med.

* förutom Mariorna från Magdala respektive Betania var det Jakobs mor Maria man menade kom på skeppet. Kanske kom vår nordiska tradition med Lucias brödskepp från denna sägen.

torsdag 15 december 2016

Gottfrid

Gottfrid av Bouillon/Godefroi de Bouillon (1060-1100) fransk riddare som blev korsfararnas förste kung i Jerusalem. Notera den fridsamma huvudbonaden han bär på denna fresk från 1400-talets Italien.


Morfar hette Sune Gottfrid, två vackra namn som tillsammans blir en liten predikan. Sune är ett fornsvenskt namn som betyder son och Gottfrid är förstås tyska och betyder Guds frid. Vilken gåva ett sådant namn måste vara! Tänk vilka vackra tankar om sitt barn föräldrar som ger sin lille nyfödde ett sådant namn måste ha!


Morfar Sune Gottfrid fick sångröst och han spelade gitarr och sjöng frikyrkliga sånger i stämmor med mormor. Morfar dog redan när jag var 16 år och sedan minns jag mormors hem som tyst. Fast vi sjöng tillsammans varje annandag jul-det saknar jag nu när också mormor tagit upp den himmelska gitarren. Kanske sjunger nu mormor Signe Teresia och morfar Sune Gottfrid denna underbara sång om Guds frid av Sofia Karlsson och Olivia Blyberg:






Stöd kopterna!

Här får man hos Rebella veta hur man kan gå till väga rent praktiskt.

Recept för vila i Advent


När naturen vilar och sparar krafterna för att överleva vintern gör vi människor tvärtom så här års. Det talas om det och skrivs spaltmil om det men ingen gör riktigt motstånd och går verkligen i idé så här års. Därför bestämde sig Barock-Olga för att gå till handfast aktion och tog en förfallodag. Att bara lata sig en hel eftermiddag när julen närmar sig är en sann motståndshandling.


Dagens lucka blir Barock-Olgas recept på hur man latar sig i advent:


Stallet: Låt barnen åka på adventsfest med auktion i Lappträsk. Mocka i lugn och ro. Borsta bort det värsta innan ridningen. Strunta i sadeln och försök inga indianskutt utan sitt upp med en lämplig pall. Plumsa runt i djupsnön och gör roliga mönster i snön. Klia din häst på manken och efter ridningen proppa henne/honom full med morötter och pussa henne/honom så mycket du hinner.


Inne i tomt hus: passa inte på att städa, laga ingen mat; ät fil och lingon. Ta en dusch och lägg dig och läs eller stirra bara i taket tills du somnar eller barnen kommer hem.


När barnen kommit hem gör något enkelt att äta, koka potatis,tvätta den bara-skala inte. Gör mos av den för det äter de så gärna. Skär grönsakerna direkt på fatet och stek frysta hamburgare åt barnen. Funkar varje gång och tas emot som värsta festmaten men med minimal arbetsinsats. Medan potatisen kokar-läs en roman! Medan du fixar i köket efter maten lyssna på P2(P1 är för krävande för en förfallodag). Sedan kryper du upp i soffan med barnen och slötittar på barnkanalen.


När alla tänder borstats blir det "Julmysteriet", "Kudden", "Färger", "Jag är hos dig min Gud" och "Gud som haver" under vårt stora tjocka täcke och godnatt!
Lyssna till Bach," Sov min älskling", tills du somnar.

Upprepas vid behov, speciellt i advent.




onsdag 14 december 2016

Pocahontas-ett eget namn

En målning som sägs föreställa Pocahontas/ Rebecca Rolfe med sonen Thomas
Prinsessornas adventskalender verkar detta bli i år. Idag, eftersom Klaus av Lucia som lady påmindes om filmen Pocahontas där Pocahontas ger mat till nybyggarna, vilket den riktiga Pocahontas inte gjorde vad jag vet. Det gjorde däremot andra ursprungsamerikaner till de nybyggare som kom med de första skeppen bland andra Mayflower till "Nya England" och höll på att svälta ihjäl eftersom de inte hunnit få skördar i det nya landet. Efter denna händelse firas Thanksgiving både i USA och Canada med stort allvar.

Pocahontas var prinsessa av Powhatan, det land som av engelsmännen kallades Virginia. När den historia utspelade sig som utgör inspirationen til otaliga litterära verk: förutom Disney-filmen är väl några rader i låten "Fever" mest kända: "Captain Smith and Pocahontas, had a very mad affair. When her daddy tried to kill him she said : 'Daddy , oh don't you dare. He gives me fever..."

I verkligheten var Pocahontas sin pappa Powhatans favoritdotter precis som Ingegerd var sin pappas ögonsten. Sant var troligen att Smith skulle dödas som straff för att ha dödat några av Powhatans folk utan orsak. Pocahontas var inte kär i honom. När Smith efter Pocahontas död berättar om händelsen säger han att hon var 10 eller 11 år och ville efter att hon räddat honom kalla honom fader liksom han hade kallat hennes pappa kung Powhatan fader. Det ville Smith inte eftersom han inte hade en kungs rang men hon svarade: "Were you not afraid to come into my father's country and caused fear in him and all his people (but me) and fear you here I should call you 'father'? I tell you then I will, and you shall call me child, and so I will be for ever and ever your countryman."

Historiskt sant är att Pocahontas giftes bort med den engelska kolonisten och änklingen John Rolfe som i ett brev till den engelske guvernören* skrev: "Pocahontas, to whom my hearty and best thoughts are, and have been a long time so entangled, and enthralled in so intricate a labyrinth that I was even a-wearied to unwind myself thereout." Powhatan gifte gärna bort henne som ett fredsinitiativ. Så blev Pocahontas också en prinsessa i europeisk stil som giftes bort av politiska skäl.
Innan hon gifte sig döptes hon och valde då namnet Rebecca, efter den bibliska patriarken Isaks fru som blev tvillingmamma och på så sätt anmoder till två folk. Egentligen hette hon aldrig Pocahontas, det var ett noa-namn som användes av hennes folk i kommunikationen med nybyggarna från fjärran Europa vilket sas betyda " olydig, bångstyrig flicka". De trodde att hennes riktiga namn kunde användas för att göra henne illa.

Miniatyr med vilket Pocahontas presenterades i London-societeten som prinsessa av Virginia med sina tre namn och sitt officiella powhatannamn Matoaka uppe till höger

När hon gift sig och lämnat sitt folk, enligt hävd eftersom hon tyckte att hennes pappa såg henne som mindre viktig än gamla svärd och yxor, avslöjade hon detta för sin make John Rolfe. Då verkar hon ha slutat vara rädd för att någon ska skada henne på magiskt vis. Hennes nya namn Rebecca som hon själv valt, behövde inte hållas hemligt. Hon hade skapat sitt eget liv och sin egen framtid. Men man kan ju förstå att hennes släkt upplevde henne som bångstyrig.

Hennes liv blev mycket kort. Hon dog av okänd anledning , troligen smittkoppor eller någon annan europeisk virussjukdom, på hemväg från besök i England när hon var 22 år gammal. Hon fick en son, Thomas, tillsammans med John Rolfe. Från denne säger sig många amerikaner härstamma.** Barockens era var ju intresserad av döden och man var noga med att skriva ner vad folk sa på dödsbädden. Pocahontas sa, enligt sin make, när hon dog i hans armar: "all must die, but tis enough that her child liveth".

Och jag som inte kan sluta fundera på Crispina, tänker att kanske var det så Crispina tänkte när hon böjde sig för bödelns yxa.



*som han måste be om tillstånd från för att få gifta sig med denna "hedning".

**Här ovan syns fotot av Motaoka Whittle Sims (död 1901) från Virgina som på både mödernet och fädernet härstammade från Pocahontas. Något familjen verkar varit mycket stolt över som man kan förstå av att hon hette just Motaoka. Jag vet inte om släkten gjort en metates av namnet eller om porträttmålaren missuppfattat namnet.

Nedan Disney-versionen av Pocahontas, när hon kommer med mat till nybyggarna:

tisdag 13 december 2016

"I alla tysta rum"




Vad nu? Den tjuriga tonårsflickan Lucia som lady? Ja, för nu ska det bli lite etymologi. Ordet lady och lord kommer från old saxon hlaford som förklaras som hlaf giuer, en som kunde "afford bread" där hlaf betyder bröd. Numera är ju loaf= limpa 'a loaf of bread' men då var alltså hlaf bröd i allmänhet. I denna ursprungsbetydelse av lady är Lucia verkligen en riktig lady.

Här i Norden förknippades Lucia med mat. Julfastan gick in i sin strängaste fas efter Lucia och det brukar antas vara upprinnelsen till detta. Men jag tänker också på att Lucia, enligt legenden, kom från en familj som hade råd att dela med sig och att hon, precis som Sankt Nikolaus, använde sitt goda till att hjälpa nödlidande och kanske också muta sig och andra från straff för sin kristna tro. Nikolaus var ju en av få som slapp plikta med livet under Diocletianus försök till utrensning av kristna han klarade sig med tortyr och långa fängelsestraff.

Traditionell ikon av S. Lucia
Lucia gick enligt legenden till fångar med mat, ibland brukar vi svenskar då berätta att hon hade ljuskrans på huvudet eftersom hon inte kunde bära en fackla i handen när hon gick ner i de mörka fängelsehålorna. Vilket ju mycket väl kan ha hänt åtminstone på något vis. En annan legend som vi nordbor omhuldat vad gäller Lucia har svag verklighetsbakgrund, nämligen att hon skulle komma med ett skepp fullt av matvaror när Sverige låg infruset av långvariga havsisar som vägrade ge vika under en svår svältvinter.

Helt säkert hade inte tonårsflickan från Syracusa hunnit med någon båtresa till det fjärran Norden under sitt korta liv innan hon torterades ihjäl för sin kristna tros skull. Den legenden hör säkert ihop med många andra som våra svältande förfäder berättade för att orka med svåra tider av brist och hungersnöd. Berättelser om grytor som aldrig slutade koka gröt, risgrynsgröt som föll som snö över landet eller ymnighetshorn fulla med mat som aldrig tog slut finns det många av. Alla "bord duka dig"-sagor som berättades måste ha varit ren verklighetsflykt från en vardag med barn som dog av matbrist och föräldrar som desperat kokade läder, barr och hö för att mätta lite.


Icke-traditionell Lucia-ikon
När så Lucias martyrium inträffade på samma datum som de medeltida nordborna hade vintersolstånd med en tid av brist att se fram emot, den fruktade senvintern, förknippades hennes generositet mot fattiga med att hon också kom med mat till svältfrusna nordbor årets längsta natt. Dagens övermätta samhällen i Norden kämpar snarare med att inte äta så mycket när nu varje mataffär är ett ymnighetshorn där man anser sig ha råd att slänga bort ätlig mat varje dag. Vi har svårt att riktigt fatta vad svält gör med människor. Vi drömmer knappast om att månen är en ost och snön risgrynsgröt så Lucia-legender om skepp fulla med mat har börjat falla i glömska.

När nya Bibelöversättningen kom 1981 skulle också bönen Fader vår moderniseras. Det mesta togs med ro, men när orden "vårt dagliga bröd giv oss idag" byttes mot "Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer" blev det protester. Det fanns fortfarande människor i Sverige och Finland i livet då som svultit på riktigt. Att göra en ändring av den delen av bönen kändes kränkande. Det hjälpte inte att exegeter och språkexperter menade att detta var den mest rimliga översättningen; att bönen talade om andligt bröd för livet när Himmelriket kommer synligt på jorden. Dessa lärda förklaringar gjorde snarare saken värre; det var mat för dagen som människor bett om i århundraden, en bön som var allvarligt menad och inget rabbel.

Nu ber man i stället "Ge oss idag det bröd vi behöver" så kan brödet avse både mat och andlig föda. Vilket lär mig att kristendomen är främst en religion för vardagen och jorden. Riket som kommer finns redan här. I varje liten Lucia som kommer med bröd till en hungrig manifesteras Himmelriket. Så blir Lucias legendariska skepp en räddningsark tungt lastad med det det bröd vi behöver.

Ett skepp kommer lastat med kärlek.
Ett skepp kommer lastat med frid över jorden.
Ett skepp kommer lastat med ett eget rum i Himmelriket.
Traditionell svensk Lucia ,SVTs Lucia 2012 omgiven av riktiga stjärngossar, en utrotningshotad art.

måndag 12 december 2016

En annan Anna

Anne of Denmark målning av John de Critz d.ä ca 1605

12 december 1574 föddes en prinsessa i Danmark som fick namnet Anna. Liksom alla prinsessor var hennes uppgift att skapa allianser mellan olika kungariken genom att giftas bort och hon valdes ut att giftas bort med den skotske kung Jakob VI som sedan också blev Jacob I av England och Wales. Jakobs regeringstid var en tid av kulturell blomstring, en naturlig fortsättning på Elizabeth I Golden age; The Jacobean age.

Den som låg bakom denna blomstring var inte kungen utan hans danska drottning Anna som blev mycket populär när hon kom till Skottland som 15-årig kungagemål. Hon beskrivs som vacker, bildad och kulturellt avancerad av samtiden. Kungen var bara åtta år äldre än sin tonårsbrud och från början var de lyckliga tillsammans, vilket inte var vanligt eller ens speciellt eftertraktat bland tidens kungligheter. Men när Jakob träffade Anne Murray som blev hans officiella frilla svalnade hans förälskelse i Anna. När sedan deras första barn Henry föddes blev splittringen total mellan dem för Jakob ville följa en kunlgig skotsk tradition där barnen fostrades helt utom räckhåll för modern medan Anna vuxit upp med sin mamma som vårdnadshavare. I historiska dokument nämns drottning Sophias märkvärdiga barnuppfostran som gick ut på att hon till och med själv vårdade barnen när de var krassliga.

Anna var ointresserad av politik men ville alltså vara med sitt barn. Det gick Jakob inte med på. Han gav stränga order om att de som hade hand om sonen inte skulle låta drottningen vara med honom ens ifall kungen skulle dö. Anna försökte frita sonen från Jakob två gånger och under dessa fritagningsförsök fick hon missfall, båda gångerna. Till slut utnyttjade hon sin ställning till att tilltvinga sig vårdnaden om sin son genom att hota att inte flytta med kungen till England när han ärvde den Engelska tronen av drottning Elizabeth I. Så fick hon ha alla sina barn hos sig. Denna moderlighet fördömdes av samtiden och eftervärlden som att hon föredrog att skämma bort sina barn framför att vara en drottning och man menade att hon var ett korkat våp klart underlägsen sin mans intellektuella förmåga. Detta har reviderats av senaste forskningen som menar att Anna var en viktig person för både utrikespolitik och kulturliv under den jakobinska eran.

Jakob skilde sig dock aldrig från sin envisa drottning (han kallade henne wilful) och drog nytta av hennes kulturella intressen och sociala begåvning i kontaker med utriket och i samband med huvudstadens hovplikter. Själv föredrog kungen att vara på sina jaktslott där han jagade och drack tillsammans med likasinnade män. Så de bodde på varsitt slott och höll varsitt hov av vilket Annas var det mest glansfulla, kulturellt framstående och representativt. Trots detta såg kungen till att hon på något sätt* var nästan ständigt gravid mellan åren 1594, då Henry föddes till 1607 då Anna nästan dog i barnsäng när dottern Sophia föddes. Sju barn och minst tre missfall hann hon med under dessa 13 år. Sedan vägrade hon att föda fler barn och då blev brytningen med kungen närmast total.

Anna verkade inte ta illa vid sig av detta utan skapade i stället ett rum åt sig själv, ja ett helt slott med tillhörande hov av musiker, konstnärer och författare. Där framförde hon soch hovdamerna kådespel i maskeradens form som anses som ett viktigt steg mot att kvinnor ska få uppträda i offentligheten på teatrar, operahus och i kyrkokörer idag. 1612 dog hennes äldsta barn Henry 18 år gammal, hennes dotter Elizabeth giftes bort till Heidelberg året därefter. dessa båda händelser tog hårt på Anna vars hälsa bröts ner fullständigt. Hon höll sin sista maskeradbal 1614 och upplöste därefter hovet. Sina sista år tillbringade hon i avskildhet vårdad av en dansk sköterska som hon låtit sända efter från Danmark. Hennes son Charles var med henne. 1617 dog hon 44 år gammal.

Kung Jakob som inte träffat Anna på flera år blev enligt hävdatecknarna mycket upprörd och sorgsen när hans drottning dog och skrev en dikt till hennes gravvård:
So did my Queen from hence her court remove
And left off earth to be enthroned above.
She's changed, not dead, for sure no good prince dies,
But, as the sun, sets, only for to rise.
Drottning Anna av Danmark förtjänar en minnesvers, men det som borde nämnas är hennes envetna kamp för att få fostra sina egna barn, så drottning hon var. Klart kung Jakob aldrig skulle nämna det, det var ju så föga drottninglikt, men här får hon en minnesvers som anstår en drottning av Annas kapacitet:

So did the Queen from Denmark find her peace
without her brilliant court but not alone
grief for children that she never more would see
nor touch made earthly life a constant pain
though solace from her son and the memory
of childhood's happiness remain
her masque removed she's now at ease
residing for eternity in a room of her own

*det ryktades på den tiden att kungen egentligen föredrog manligt sällskap, liksom drottningen.

Adventssång

I Advent kan vi roa och oroa oss en del över fokus i vårt intensiva firande. Denna video ger tröst och glada skratt (hoppas jag)hittade den här :

söndag 11 december 2016

Tredje advent: Vägröjarna Johannes och Johann

Barock-Olga hyser en vurm för basfioler och bassångare så vad passar bättre på kvällen den tredje advent än basarian "Bereitet die Wege, bereitet die Bahn." Johannes Döparens aria, Johannes är ju vägröjaren för Jesus.

Gör porten vid

Idag , den tredje advent minns vi vägröjaren Johannes döparen. Naturligtvis syftar det på att han röjde vägen för Jesus. Att röja alla hinder som finns för att komma till Jesus som människor bygger upp är en ständig uppgift som inte tog slut med Johannes Döparens avrättning.

När mammor kom med barn till Jesus för att han skulle välsigna dem blev Jesu lärjungar sura. Ungar är i vägen, de kan inte förstå högre filosofi och kanske kissar de på sig just när Jesus tar dem i famnen. Vilken respektlöshet! Kom tillbaka när de klarat sin Bar Mitzva.

Men Jesus sade: ”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.” Sedan lyfte han upp barnen och välsignade dem.

Den här texten kan vi så bra att vi ibland glömmer vad den säger. Just idag på vägröjarens söndag tänker jag på att texten talar till mig som en sådan där förnuftig vuxen som kan stå i vägen när någon vill komma till Jesus. Det blir fel, respektlöst, stimmigt , flummigt, skitigt och profant, så gå er väg!
Men hur var det? Skulle vi göra portarna vida eller trånga? Vägen kuperad och svårframkomlig eller lättframkomlig? Skulle vi bygga upp berg som står i vägen och gräva ut djupa dalar för att hindra folk att allt för lättvindigt nå fram till Ärans konung och för att hindra honom att komma fram till människors hjärtan?

Nej! Vägröjaren Johannes kom och hjälp mig röja vägar där jag satt upp onödiga hinder både för mig själv och andra. Sätt yxan till trädet som står mitt i vägen och skymmer sikten! Lås upp låset för mitt hjärtas dörr. Öppna min dörr på vid gavel för himlens alla härligheter!

UNICEFs födelsedag

En stor fördel med att UNICEFs dag firas 11 december är att barockbloggen får publicera en bild på Audrey Hepburn som var en av UNICEFs första barnambassadörer

Dagens kalenderflicka är UNICEF, FNs Barnfond som grundades den 11 december 1946. De följer barnens mänskliga rättigheter som innan de skrevs ner efter andra världskrigets fasor inte alls var en självklarhet. De är tyvärr inte självklara idag heller. Inte ens i Sverige där uttrycket "Barnets århundrade" myntades av Ellen Key som hennes programförklaring och önskan inför 1900-talet. Barn till flyktingar har tyvärr inte alls de rättigheter som FN listat i hela EU.

Man kan ju tycka att de mänskliga rättigheterna automatiskt skulle kunna överföras till barnen, men det är tyvärr inte sant. Barn har setts som föräldrars och vuxnas ägodelar och gör så än idag på många sätt. exempelvis är det biologiskt föräldrarskap som står över allt rim, reson och hjärta i Sverige idag i många fall av familjehemsplacerade barn. Nu har det underlättats att adoptera fosterbarn men det är fortfarande oerhört svårt även om de biologiska föräldrarna satsar sitt liv på att knarka och misshandla sina barn. Ja, föräldrar som är helt öppna med att de vill ha barnen hos sig för att få barnbidrag till sitt missbruk har ändå företräde framför fosterföräldrar som haft hand om barnen sedan de var nyfödda.

Min yngste son funderar över om barn kan få en extramamma vid behov. Ja, så skulle det behöva vara för många barn. Ibland är det också så. Det allra bästa vore förstås om alla vuxna kunde klara att ta ett ansvarsfullt föräldraskap för alla barn på sig. Den dagen är ännu inte här men grundandet av UNICEF ger hopp om en sådan framtid.

lördag 10 december 2016

Bered rum för fredsfursten

Nobeldagen hade kanske aldrig firats om det inte vore för dagens kalenderflicka Bertha von Suttner. Denna pacifist av internationellt ursprung var vän till Alfred Nobel och när han blev rik på dynamit och instiftade sina pris var det hon som övertalade honom att göra något vettigt av sina miljoner och instifta Nobels fredspris. Själv fick hon fredspriset 1905 för tankar som hon skrev om i Ned med vapnen. Ned med vapnen har det på sin meritlista att den var ett av verken som nazisterna brände på bål i 1930-talets Tyskland. Hade de kunnat hade de säkert försökt bränna Bertha på bål också. men då var hon redan död.

Hon var ju på alla sätt en människa som hotar den fascistiska och nazistiska världsbilden; hon var av typiskt centraleuropeiskt blandat ursprung, hon hade framgångsrika vänner som Alfred Nobel, hon kämpade för fred och rättvisa i världen och hon gifte sig i smyg utan att hennes makes adliga föräldrar gav sitt tillstånd till det men hon blev aldrig den där fogliga hemmafrun med enbart sina egna barns bästa för ögonen.

Bertha von Suttner tänkte i stället stort, hon tänkte på alla barn, hon menade att kvinnorna genom sin närhet till livgivandet skulle bringa fred på jorden om de bara fick vara med och bestämma. En tes som delvis stämmer. Vi vet ju att jämställda samhällen mår bättre och är fredligare än motsatsen. Eftersom hon dog 1914 fick hon inte ha rösträtt själv. Hon bestämde i alla fall att vännen Alfred Nobel skulle instifta ett fredspris. Ett pris som behövs även om det ibland varit omdiskuterat. Som när min favoritpristagare Wangari Mathai fick det 2004. Har verkligen miljöarbete och fattgdomsbekämpning något med fred att göra?

Jag är övertygad om att Bertha von Suttner skulle ha hållit med om att miljöarbete och fattigdomsbekämpning hör till fredens förutsättningar. Hon var nämligen inte dum. Fred behöver en jordmån att växa i. Krig växer bäst där människor kämpar om snålt tilltagna resurser. Alla konflikter bottnar ju i grunden i ekonomi och maktlystnad, ingenting annat: "När krubban är tom slåss hästarna".

Kristendomen lär att när krubban är full kan freden blomma. Den tomma krubban som blev Fredsfurstens första säng vittnar om fred och till alla människor en god vilja. När krubban är full av den nyfödde fredsfursten kan freden växa fram.

fredag 9 december 2016

Anna av Novgorod: prinsessan som fick ett eget rum

Det brukar sägas att Sverige bara har ett internationellt erkänt helgon; den heliga Birgitta. Det är faktiskt inte sant. Att det sägs så beror på att vi varit så västorienterade i Sverige alltsedan tyska kyrkan gjorde Sverige till en del av Hamburgs stift på 800-talet. För i öst har vi den heliga Anna som föddes kring år 1000 som svensk prinsessa, dotter till Olof Skötkonung, död som nunna i Ortodoxa kyrkan 1050.
Vid den här tiden började helgon allt oftare tillhöra högättade familjer, precis som Birgitta. Medan de flesta helgon i vår kalender är martyrer, från främst Diocletianus stora förföljelse av de kristna 244-311, levde de yngre helgonen ofta tills de dog av naturliga orsaker och de var i ökande utsträckning från samhällets övre skikt och inte slavar och andra föraktade sociala grupper som de var under den första kyrkans tid.
År 325 blev kristendomen favoriserad religion i Romarriket och då började det plötsligt vara ett plus på karriärstegen att vara kristen. Nordborna hade börjat anamma kristendomen redan kring 800-talet och när Anna föddes, som prinsessan Ingegerd Olofsdotter hade kristendomen blivit så stark i Norden att hon döptes tillsammans med sin pappa i Husaby källa när hon var 8 år gammal. Olof gjorde så kristendomen till favoriserad religion i det nuvarande Sverige.
Ingegerd var pappas favorit mycket vacker och självständig men hon fick för den skull inte bestämma vem hon ville gifta sig med. Prinsessors giftermål var alltid enbart politiska. Hon valde norske kungen Olav Digre (senare den Helige) som var 5 år äldre än henne, men pappa Olof var benhårt emot denna allians. Ingegerd fick dock senare Olav Digre som svåger då hennes lillayster Astrid giftes bort med Olav. Det skvallras i isländska sagor om att hon och Olav var ett älskande par fram till Olavs död. Bekräftat är att Ingegerd tog Olavs oäkta son till sin fosterson och fostrade honom till kung Magnus den Gode av Norge.
Olof Skötkonung gifte i stället bort sin vackra dotter med kung Jaroslav den vise av Novgorod år 1019 då Jaroslav var över 40 år gammal. Pappa Olof lät Ingegerd få igenom de två krav hon hade för att gå med på giftermålet; hon fick med sig pappa Olofs kusin Ragnvald Jarl som följesven och så fick hon landskapet Ladoga till egen förläning. Legenden säger att området fick namnet Ingermanland som en heder till henne, men det är nog snarare floden Inkere som gett området sitt namn.
Jaroslav (978-1054) var son till Rysslands första kristna furste Vladimir och Ingegerd var dotter till Sveriges första kristna konung så de hade tron gemensam även om Jaroslav var ortodox och Ingegerd var katolik. Ingegerd tycktes snabbt ha anpassat sig till livet som furstinna av Novgorod. Hon bytte ut sitt nordiska namn Ingegerd till Irina, som betyder Fred, och använde hela sin karisma och sitt kontaknät till att just mäkla fred och främja samarbete mellan Norden och Novgorod. Hon stödde Jaroslavs försök att ena Novgorodriket och få slut på de brödrastrider som plågade riket. Hon följde med sin man ut i fälttåg och grundade kyrkor och kloster.
När hon var ca 35 år gammal flyttade hon och Jaroslav till Kiev som då var ryska rikets huvudstad och Rysslands första guldålder inleddes. Nu sysslade Irina med att sköta utrikeskontakter och utbilda sina med tiden minst 10 barn. Hennes döttrar gifte sig alla med bemärkta män bla Ungerns blivande kung och Harald Hårdråde från Norge. Henri I av Frankrike gifte sig med dottern Anna. Anna imponerade stort när hon anlände till hovet i Europas stormakt genom att hon var så oerhört bildad; hon kunde både läsa och skriva!
Några år innan hennes ca 25 år äldre make dog fick Irina för första gången i sitt liv bestämma helt själv om vad hon ville göra. Hon gick då i kloster. I ett kloster har varje nunna och munk ett eget rum som symboliserar den enskilda bönen när hon står ensam inför Guds ansikte. Född till prinsessa och furstinna hade Irina aldrig haft ett alldeles eget rum, hennes uppgift var att vara en offentlig symbol tillgänglig för staten. Som nunna fick hon förutom ett eget rum också välja sitt eget namn ännu en gång. Irina antog då dotterns namn Anna som betyder den benådade. Hon hann bara vara nunna i ett eller ett par år innan hon dog 1050 och ligger begravd vid Jaroslavs sida i Sofiakatedralen i Novgorod.
Det är oklart varför hon helgonförklarades men klart är att hon fortfarande vördas i den ortodoxa kyrkan och en svensk ortodox församling har hennes namn; Heliga Annas församling som omfattar Mellansverige från Stockholm till Dalarna. Sverige har således bidragit till helgonkalendern med två klostergrundande kvinnor, mångbarnsmammor med stort politiskt inflytande och bemärkta döttrar. Båda är också Sveriges skyddshelgon, Birgitta erkänd i västkyrkan och Anna av kyrkan i öst.

torsdag 8 december 2016

Kärt besök



21 minusgrader och solsken. Det är kul för Elva och Ziggy.

En fördel med att vara sjuk är att flickorna kom hem för att hjälpa till med gården och med dem kom lille Ziggy:
Kapten är tycker Ziggy är jobbig. Han håller sig helst på behörigt avstånd.

Spännande med hästar i en fyramånaders valps liv.
Ziggys favoritleksak är draken han fått av Elsa och Sixten.  




Ziggy och Elva leker så bra med varandra.